måndag 21 maj 2018

Sommarpepp

Jag är så märkligt peppad på sommarläsning nu. Bokbingo och läsutmaningar och läsalot 2018. Ge mig alltihop! Helst igår.

I väntan på utmaningar går det alldeles utmärkt att redan nu titta på Johannas senaste video där hon tipsar om tio böcker från sommarutgivningen. Vissa kommer redan nu i maj medan andra kommer först i augusti, men i synnerhet juni får gärna skynda på för då kommer Lisa Bjärbos Inuti huvudet är jag kul.

Mer otippat sugen blir jag på Lincoln i bardo, men det skulle innebära att jag läst tre böcker med spökinslag i år? Och åtta böcker av män? Och vi är inte ens halvvägs?

Övriga åtta böcker som Johanna ser fram emot kan ses här.



Jag har inte detaljplanerat min sommarläsning, men jag skulle vilja läsa en del YA/SVUNG och få i mig lite mer av vårens utgivning som Agnes Lidbecks Förlåten och Liv Marit Webergs Livet i en skokartong. Dessutom har jag (förmodligen alldeles för högtflygande) HBTQ-planer för juni. Vi får se vad som händer.

Just nu läser jag Kjell Westös Den svavelgula himlen som jag impulslånade på biblioteket eftersom jag kände igen den från Årets bok. Det gick väldigt snabbt från "jo, den där skulle jag väl eventuellt kunna tänka mig att läsa" till ner i väskan.

Nu är det bara att hoppas att peppen, liksom sommaren, håller i sig och att allt inte tar slut redan i maj.




tisdag 13 mars 2018

från inland till utland via universum, biblioteket och en hiss

Jag må ha misslyckats när det gällde att läsa en bok som utspelade sig i Asien vilket var tanken med Månadens bok i februari, men jag läste ett gäng andra böcker. Det kommer bli ett obekvämt långt inlägg men jag vill inte stycka upp det så förlåt och skumma bäst ni vill.

Johannesburg av Fiona Melrose. Utspelar sig under en dag och följer en samling på olika sätt sammankopplade individer i Johannesburg. På morgonen kommer beskedet att Nelson Mandela dött och det ligger sedan i bakgrunden hela dagen. Virginia Woolf och Mrs Dalloway är också en del av det hela med längtan efter ett eget rum och tankar om vad det innebär att vara kvinna och konstnär och människa. Och jag blir sugen på att någon dag faktiskt ta mig förbi den berömda inledningen och läsa hela Mrs Dalloway.





By Your Side av Kasie West. Någon rekommenderade Kasie West om jag inte hade något emot att det var lite förutsägbart. Och det har jag verkligen inte. Tjej har något på gång med en kille, men så råkar hon bli instängd på biblioteket med en annan kille över helgen och när hon kommer ut därifrån är allt betydligt mer komplicerat. Men lättläst och slurpvänligt och även om jag inte hittat någon ny YA-favorit i West så förstår jag populariteten.

Holding Up the Universe är mer amerikansk YA och Jennifer Niven vill jag läsa mer av. Det här är andra boken jag läser om någon som är ansiktsblind och ibland känns det som att det är lättare att hitta böcker om det eller personer som helt saknar ögon eller inte kan blunda än att hitta böcker om mer vanliga utanförskap. Men Holding Up the Universe handlar också om Libby vars storlek skapat ett utanförskap, och ett innanförskap där hon under flera års tid inte kunde lämna huset. Nu är hon redo att börja vanlig skola och vara vanlig tonåring istället för USA:s fetaste, men hon sticker fortfarande ut, inte minst för Jack som faktiskt ser henne när han inte känner igen någon annan.



Life in a Fishbowl av Len Vlahos är också YA. Eller är det verkligen det? Jag är högst tveksam. Det handlar om en man och hans hjärntumör som äter upp hans minnen. Via tumörens minnesätande får vi ta del av det liv han hade och familjen som betydde så mycket för honom, men nu finns det inte mycket liv kvar och det som finns är sålt till ett TV-bolag som filmar 24 timmar om dygnet fram tills han oundvikligen dör. Familjen är inte glad. Dels för att deras man/pappa är döende och dels för att de fråntagits chansen att ta farväl med värdighet. Det är extremt och bisarrt till och med i en värld där människor använder insamlingstjänster för att klara att betala sjukhus- och begravningskostnader och nej, jag tycker inte att det är YA.


Inlandet av Elin Willows läste jag efter att Johanna vurmat för den och jag har bestämt mig för att lyssna på Johanna. Och den är bra. Samtidigt får den mig att vilja hacka loss bitarna och lägga ut dem i kronologisk ordning för att ta reda på vad som hände när. Inte för att det spelar någon roll och det är ju något av själva poängen. Huvudpersonen flyttar till den lilla orten i Norrlands inland för att kunna bo på samma plats på sin pojkvän. Men han slutar snart vara hennes pojkvän. Och snart slutar han också bo på platsen medan hon blir kvar. Hon har inget skäl att stanna, men heller inte någon anledning att lämna. Så hon stannar. Hon har rutiner och en monotoni gör det oväsentligt om något händer första eller andra vintern. Hon är en människa som det inte borde gå att skriva en bok om men Elin Willows har ändå gjort det.

Long Way Down av Jason Reynolds är skriven på vers och hej hallå den är min absoluta favorit från februari och jag hoppas att du stannat till slutet av det här inlägget för det är kanske det viktigaste jag har att säga. Long Way Down är värd sina lovord och utmärkelser. Och helt plötsligt känner jag att den behöver sitt eget inlägg. Om så bara för att jag vill citera något och vi har redan konstaterat att det här inlägget är långt. Så mer om Long Way Down i nästa inlägg.

måndag 12 mars 2018

Månadens bok janu(HAHAHA)ari: COUNTING STARS

En sak jag gör i år, hittills föga framgångsrikt, är Månadens bok. Inte månadens bästa bok, bara en bok som svarar mot ett förutbestämt tema. I januari var temat "en bok om någon som börjar med något nytt" och jag lyckades läsa en bok, jag misslyckades bara med rapporteringen. Den kommer istället nu. (Februari ska vi inte prata om.)

I januari läste jag COUNTING STARS av Keris Stainton.



Bokens tagline är "A new life, a new city. What could possibly go wrong?"

Svaret är naturligtvis att very much a lot could go wrong för Anna som är den som startar ett nytt liv i nya staden Liverpool. Inte så att hon direkt haft något liv förut. Hon har varit det snälla och skötsamma enda barnet som väntat ut den rätt så meningslösa tonårstiden för att sen kunna börja leva på riktigt. Och nu är det dags. Flytta hemifrån. Börja jobba på en teater istället för att plugga vidare. Lära känna människorna hon delar hus med. Leva.

I början av årtiondet saknade jag YA som faktiskt handlade om unga vuxna. I amerikansk YA var alla typ sexton. Sommaren mellan high school och college var den gyllene gränsen. Sen tog det stopp. Vad hände sen? Var fanns alla historier om att flytta hemifrån och börja navigera inte-riktigt-vuxenlivet? Om någon undrar nu så kan jag svara: här.

Counting Stars börjar där annan YA slutar. Man får följa ett gäng karaktärer, inte bara Anna, i 18-19-årsåldern. De är unga vuxna som flyttat hemifrån men har fortfarande föräldrar som påverkar deras liv på olika sätt. Det är fyllor och förälskelser. Sex och stress och samtal om livets små och stora saker. Saker går så väldigt fel och så väldigt rätt.

En sak som får en del utrymme i boken och som jag utifrån baksidestexten hade väntat mig mer drama från är Annas vlogg. Hon vloggar om sitt liv och nu när hon delar hus med andra personer börjar detaljer från deras liv också smyga sig in. Men det är aldrig drama av typen "jag vet att jag inte borde men jag avslöjar saker om mina huskompisar på youtube och får en massa nya tittare och kan inte sluta och allt blir en såpopera" som jag förväntade mig. Det stora dramat uteblir. Vilket jag personligen är helt okej med, men det är lite svårare att sälja in.

Inte så att Counting Stars saknar drama. Vissa av sakerna som händer i Annas, Alfies, Mollys, Seans och Ninas liv är stora, definitivt för dem, men som helhet blir det aldrig tungt och kanske inte heller så djupt - på gott och ont. Det är mer bara... livet. En bok om livet och karaktärer du skulle kunna tänka dig att hänga med uppe på deras takterrass och som liknar dig om du har åldrats förbi 16 och saknar karaktärer att identifiera dig med.

-----------

Av Keris Staintons övriga böcker har jag tidigare läst One Italian Summer som är en somrig YA med klassiska favoritingredienser som döda föräldrar och systerskap och ser fram emot kommande My Heart Goes Bang som också är en "äldre YA" med karaktärer på universitetet.



måndag 8 januari 2018

Blir det någon läsning 2018?

Det enkla svaret på ovanstående fråga är: "Naturligtvis!" Sen kan det vara så att läsningen av vissa specifika saker kan behöva lite hjälp på traven ibland och det är där alla utmaningar och mål kommer in i bilden.

Jag såg att många gick igenom årets mål och utmaningar förra veckan, till exempel i Mias helgfråga, och jag tänkte göra det samma nu. Även om det inte är helg längre (ursäkta, jag var upptagen med tusenbitarspussel och Parks & Recreation) så ska jag använda mig av Mias frågor eftersom det ger mig anledning att skvalpa runt bland alla deltagande bloggar en stund.

Hur tänker jag mig det nya bokåret? Har jag satt upp mål för antal lästa böcker? (nej) Vilka utmaningar ska jag delta i?

Jag tänker att jag inte vill planera så vansinnigt mycket. Att jag vill ge plats åt fler spontanlån på biblioteket och också ge plats åt själva läsningen så att den inte trycks undan av allt annat.

Det jag ändå har planerat är att hålla de bokiga nyårslöften jag avgett. Till exempel ska jag läsa mina hyllvärmare (de är bara 4-5 stycken) och läsa fler svenska ungdomsböcker och böcker av asiatiska författare. Jag kombinerar löftena med Lizas "Treat Yo Self Challenge" för de dagar jag känner att just löften låter alldeles för allvarligt och jag hellre vill unna mig något. Som att läsa om en favorit eller köpa en ny bok och läsa den direkt.

Jag har satt ihop en utmaning jag kallar "Månadens bok" där man väljer en bok utifrån ett visst tema varje månad. Den är öppen för alla, men det finurliga för mig är att den till viss del överlappar mina mål för att jag verkligen ska klara dem. Kanske lägger jag på en utmaning till ovanpå den för att ytterligare öka chansen. Om tre olika utmaningar säger att jag ska läsa en bok ska den väl ändå bli läst? Lite så resonerar jag. Mest överväger jag Ugglan & bokens 3 x 3-utmaning som jag tror kan kombineras med de mål jag redan har.

BONUSFRÅGA: Något jag tänker ändra på för egen del nu när det är nytt år?
Sitta mindre. Bära mer rosa. Använda alla klänningar i garderoben.

Hoppas att du får en fin vecka och ett gott nytt (bok)år!


söndag 31 december 2017

Fånga en bok

Så här vid årets slut vill jag släppa taget om något. Det finns säkert mycket jag borde släppa taget om och jag försööööker. Jag har till exempel gjort en storslagen skrivbordsrensning i december.

I just det här fallet vill jag släppa taget om en bok och det är också en idé jag vill utveckla och fortsätta med nästa år.

Du har dem också. Böcker som inte blir lästa. Kanske står de till och med i bokhyllan sedan månader eller år tillbaka. Kanske finns de listade på goodreads eller din internetbokhandel of choice. Kanske finns de noterade på en papperslapp här och i ett annat anteckningsblock där.

TBR. Någon gång. Definitivt. Inte just nu, men sen. En annan gång. Och i vissa fall händer det. Andra gånger... andra gånger kanske det är dags att släppa taget? Och låta någon annan fånga boken?

Jag släpper taget om en bok som funnits med mig i flera år men jag har aldrig köpt/lånat/läst den och det känns inte troligt att jag kommer att göra det snart, men jag vill låta någon annan få chansen.

Det är Emma Camerons debut som heter Out of This Place (eller Cinnamon Rain i original). En australisk young adult i versform.


Aussie YA tillhör mina favoriter och jag har en relativt lång lista på titlar som jag tänkt läsa efter Melina Marchetta och Jaclyn Moriarty, men det har i de flesta fall bara stannat vid en tanke. Om du vill gå ett steg längre och faktiskt läsa den här boken är du välkommen att fånga den när jag nu släpper den fri.

Berätta i en kommentar om du fångar den och berätta igen när du läst den!

"Little Fires Everywhere" börjar på L

Jag håller just nu på att läsa Celeste Ngs senaste, Little Fires Everywhere, med målet att hinna klart innan midnatt, men kom på att jag har en blogg att sköta. Och ett mål att stå med 17 publicerade inlägg även i år så härmed kommer två korta inlägg.

Little Fires Everywhere börjar mycket riktigt på L, men just den punkten av kaosutmaningen löste jag med hjälp av Frances Hardinges Lögnernas träd som var så annorlunda mot vad jag förväntat mig och väldigt bra. Tack vare det klarade jag kaosutmaningens minimikrav på 20 avklarade punkter och nöjde mig med det. Istället kommer jag att ta med mig några av de övriga punkterna in i nästa år.

Jag läste 5 av 10 böcker som ingick i mina nyårslöften och klarade därmed att hålla två av löftena. Inte jätteimponerande men jag ger mig själv en guldstjärna för att jag till sist läste Den allvarsamma leken efter att den väntat i läsplattan sedan jag köpte den.

I år blev jag filmtittare igen och klarade mitt mål att se 26 filmer med manus/regi av en kvinna. Det är något jag vill fortsätta med nästa år och jag har en lång lista att beta av. Jag vill till exempel se fler dokumentärer så hojta till med filmrekommendationer om du har några.

Vi är klara med 2017 nu, va? Ska bara läsa ut den där boken så kan vi hoppa in ett förhoppningsvis bättre 2018 med nya mål och ambitioner.

måndag 23 oktober 2017

Inte en enda börjar på L

Så här mot slutet av året infinner sig en viss stress när det kommer till mål och utmaningar som sattes i början av året. ELLER ÄR DET BARA JAG?!

Jag tyckte att jag satte ribban relativt lågt. Några nyårslöften med främsta mål att klara av några hyllvärmare men också återbesöka en gammal favorit och läsa mer svenskt. En kaosutmaning som borde vara omöjlig att misslyckas med. Tio böcker för att klara nyårslöftena - tjugo för att klara kaosutmaningen och i vissa fall kan jag använda samma bok i båda.

Med drygt två månader kvar av året har jag klarat av två nyårslöften och läst fyra av de tio böcker som krävs. Åtminstone tre av de återstående skulle kunna hjälpa mig att klara kaosutmaningen så här är en uppmaning till mig själv att läsa: Roomies av Sara Zarr och Tara Altebrando (mer än en författare), After the last dance av Sarra Manning (utspelar sig under andra världskriget) och Steglitsan eller May we be forgiven (hyllvärmare/prisvinnare).

Det borde inte vara omöjligt att klara de här båda sakerna. När det gäller kaosutmaningen har jag dessutom klarat fler punkter än jag prickat av men känt att jag vill utmana mig själv mer (tills jag tvingas acceptera att jag inte kommer hinna). Till exempel: jo, jag har läst på annat språk än svenska, men varför räkna engelska när jag skulle kunna läsa en bok på norska? Och: hur stor utmaning är det att läsa en lånad bok när jag läst tre som inte varit lån? Och: ska jag räkna Vända hem som en bok från Afrika eller ta något annat?

Det borde inte vara omöjligt säger jag, men sen tittar jag på mina bokhögar och ser hur inte ett dugg hjälpsamma de är. Den enda anpassning till utmaningarna som gjorts är att jag lånat Lögnernas träd för att klara punkt 35. "En bok vars titel börjar på L". (Om ni visste hur den punkten stressat mig under året när jag insett att jag inte lyckats läsa något som börjar på L. Och då är den inte ens nödvändig för att klara utmaningen. Kan vi säga att jag gör det onödigt svårt för mig?) De övriga bara ligger där till mest ingen nytta alls.

Men vänta nu.

Ingen nytta alls?

Andas.

Ta ett steg tillbaka.

Jag vill ju läsa de här böckerna.

Ingen nytta alls?

Jag vill ju läsa de här böckerna. Något hos dem har väckt mitt intresse. De har tagit sig genom lässvackans täta dimma och vägrat bli kvarlämnade på biblioteket. Skulle det inte finnas något värde i det?

Jo.

Naturligtvis.

Det är fullt tillräckligt.

Jag hoppas bara att jag kan pressa in dem någonstans för att klara kaosutmaningen också.