tisdag 29 oktober 2013

Om en bok: VI MÅSTE BÖRJA MED ORDEN

Hur glad är jag att jag äntligen läst en av bokmässeböckerna från förra året? SÅ HÄR GLAD: *insert entusiastisk gif*
Hur glad är jag med själva boken? Inte så jätte.

Så här är det: jag längtar alltid efter rakt-upp-och-ner berättade historier om människor som passerat 20. Inträdda i vuxenlivet utan att nödvändigtvis ha större koll för det. Vem är jag? Vad ska jag göra resten av mitt liv eller resten av veckan? Lite kärlek och andra relationer. Som en ungdomsbok i anden men för och om något äldre människor.

Men böcker om folk i den livsfasen tenderar att vara av ett annat slag. De tenderar att vara som Kristian Johannessons bok. Allt ska helst vara lite konstigt och poetiskt. Huvudpersonen heter Johannes K (!). Är typ 25. Jobbar som SFI-lärare och vickar inom vården. Vill skriva. Har en leksaksakrobat. (Naturligtvis.)

Glimtvis tilltalar det mig. En del inslag är roliga, som vissa av de insprängda "språkövningarna".  Det finns träffande samtidsbilder som när Johannes rättar en av sina elever och säger att det ska vara "Sandra och Krister vill åka utomlands men de har inga pengar" och inte "... för de har inga pengar".

Andra gånger sitter jag mest och suckar. Jaha, vad hände nu? Hade de sex? (Nehej, där hade de definitivt inte sex. Det berättar du många gånger.) Kan vi slippa den där leksaksakrobaten (Jimmy) nu? Hur länge ska du egentligen bära omkring på den där sockerbetan?

Det här är inte min typ av bok och det visste jag väl i ärlighetens namn redan när jag köpte den. Men jag var på ett seminarium där Kristian och Felicia Stenroth var så bedårande debutantiga utan färdiga svar på allt och jag kände att jag ville läsa vad de skrivit. (Stenroths bok var för övrigt inte heller vad jag letade efter.) Och Johannes K bor i Landskrona där jag också bott så det var ungefär 95% av lockelsen. Mitt favoritbibliotek fick vara med på ett hörn så bara det gör ju boken godkänd.

--------------------------------------------
författare och förlag: Kristian Johannesson och X Publishing
jag fick nys om boken: på bokmässan 2012 eller möjligtvis något tidigare
mitt exemplar: impulsköpte jag på bokmässan 2012

onsdag 23 oktober 2013

Ibland tänker jag på böcker

Ibland tänker jag på böcker. Väldigt ofta tänker jag nog på böcker om vi ska vara ärliga. Det är sällan särskilt konstruktivt, men jag tänker.

Jag tänker på böcker jag läst men inte bloggat om. Då är det synd att tänkandet inte leder till något mer konstruktivt. För om jag nu har en bokblogg (eller tre) så är det väl meningen att jag ska skriva om böckerna jag läser?

Jag tänker på böcker jag vill läsa. Då är det tur att tänkandet inte leder till handling för jag har egentligen inga pengar och det är mycket begärt att biblioteket ska köpa alla böcker jag vill läsa. Men ibland går jag från tanke till handling och klickar iväg en reservation eller en beställning eller ett köp. Och sen tänker jag på vad jag ska läsa medan jag väntar på att böckerna ska komma till mig.

Jag tänker på böcker jag köpt men som fortfarande ligger olästa. Ibland lägger jag alla olästa böcker i en hög på min bokpall och tänker på vilken ordning jag ska läsa dem i. Tänker att jag ska lägga dem i den ordning jag vill läsa dem i eller läsa dem i den ordning de ligger. Tänker att jag definitivt måste läsa dem innan jag beställer hem några nya böcker.

Jag tänker på bokskyltningar jag skulle göra om jag jobbade.

Jag tänker på bokrelaterade, bloggrelaterade, saker jag skulle vilja göra.

Jag tänker på böcker jag skulle kunna skriva om jag bara försökte igen. Tänker på personerna i mitt huvud. Tänker att jag nog inte kan längre. Tänker att det krävs något jag saknar.

Jag tänker att jag äntligen ska öppna Låt vargarna komma. Tänker sen att jag inte känner mig redo för en Stor Läsupplevelse, En Riktigt Bra Bok. Tänker att jag istället ska ta en lagombok och vänta med Vargarna tills jag känner att jag kan ge den min odelade uppmärksamhet, låta mig uppslukas. Förhoppningsvis snart? Kanske redan i helgen? Tänker på vilka alternativa lagomböcker jag har att välja på.

Ibland tänker jag väldigt mycket på böcker men läser väldigt lite.


torsdag 17 oktober 2013

Om en bok: Fågelbarn

Ibland läser jag en bok jag aldrig trott jag skulle läsa och oftast överlever jag så att jag kan berätta om den. Ibland är det till och med riktigt trevligt. Fast obehagligt. På ett bra sätt.

Det är svårt att veta vad jag ska säga om Christin Ljungqvists Fågelbarn. Om du läser baksidestexten vet du att Hanna en gång hade två bröder men att hon nu är ensam kvar. Tidigt i boken dör Jens, den äldsta brodern som Hanna länge, alltid, haft ett komplicerat förhållande till, och man får en känsla av att Hanna har något med hans död att göra. Sedan får vi följa efterspelet i en familj som inte förlorat bara ett utan två barn och berättelsen för oss in i det förflutna och sen tillbaka till kvällen då Jens dör och då vet vi mycket mer.

Hanna ser spöken, eller följare. Skuggvarelser som följer de levande. Båda hennes bröder har kommit tillbaka till henne och Jens närvaro är hotfull och tryckande. Men jag, som inte gärna söker mig till böcker med övernaturliga inslag, kan uppskatta Fågelbarn utan att behöva fastna för mycket i tankar på hur det övernaturliga fungerar. Det är bara en så naturlig del av Hanna, men samtidigt något som skapar friktion i familjen precis som andra saker kan göra.

Det finns så mycket obehagligt och skrämmande i Hannas familj. Hur föräldrarna trycker undan allt som hotar bilden av normalitet, som skär sig med mammans tro på Gud och pappans övertygelse om vikten av anseende. Hur de trycker ner Hanna på kuppen eftersom det är hon som är fel, hon som ljuger och hittar på.

Och ondska. Hur ser den ut? Vad händer med ett barn som lever på gränsen och knuffas åt fel håll? Hur hade saker kunnat göras annorlunda? Hade något kunnat göras?

Ja, jag tror att jag gillar den här boken. Jag tycker om att läsa om krisande familjer och hur de levande går vidare med de döda vid sin sida - i vilken form de nu må vara.

Vid något tillfälle känner jag det som gör att den här boken klassas som ungdomsbok, men ännu mer känner jag att jag lika gärna kan ge den till min mamma som gillar spänningsromaner. Helt klart gränsöverskridande och intressant för fler än man först kan tro.

--------------------------------------------
författare och förlag: Christin Ljungqvist och Gilla Böcker
jag fick nys om boken: då den cirkulerade bland bokbloggar tidigare i år
mitt exemplar: är ett recensionsexemplar från Gilla Böcker. Tack för att ni tänkte på mig!

onsdag 16 oktober 2013

Vill läsa (om)!

Tonårsboken hade nyligen ett inlägg där Elin skrev om böcker hon ville läsa igen och som ett stort fan av omläsning (eller som en stor trygghetsnarkoman, vilket ni vill) tänkte jag göra det samma den här veckan.

 


Jane Fallons The Ugly Sister handlar om två vuxna systrar som inte haft mycket kontakt men där den mer glamourösa av dem bjuder in den andra över sommaren. För att återknyta kontakten? Nja, mer för att ha en inneboende barnvakt medan hon försöker väcka liv i sin karriär. Ett impulsköp som gick hem.

Sarra Manning skriver både ungdoms- och vuxenböcker. You Don't Have to Say You Love Me är en sexig och ovanlig vuxenbok om en kvinna som gått ner mycket i vikt och vill gå ner ännu mer innan hon återser mannen hon haft en crush på sedan studietiden. Hennes osäkerhet och problematik känns verklig när hon inleder ett slags testförhållande med en annan man i väntan på den riktiga.

You Had Me at Hello av Mhairi McFarlane läste jag så sent som i våras. I den har huvudpersonen just brutit upp från ett långt förhållande när hon återser sin bästa vän från universitetet. Han är gift och lika lite kan hända nu som det hände då, men kanske finns det ändå något där...

Alla tre är bra böcker, men att de dyker upp här är också ett utslag av att jag vill läsa bra underhållningslitteratur och inte riktigt vet var jag ska börja. Därför blir lösningen att ta några som jag redan gillar.

The Piper's Son av Melina Marchetta... Ja, varför inte liksom. En lite vuxnare crossover om vännerna från Francesca. Jag grät galet mycket när jag läste den och det är väl alltid trevligt?

tisdag 15 oktober 2013

Om en bok: Femtio nyanser av honom

Den här hösten deltar jag i Pocketlovers tre på tre-utmaning där jag läser första delen ur tre populära trilogier/bokserier. E.L. James' 50 Shades-trilogi är populär och jag vet inte vad jag kan säga som inte redan är sagt.

Vad som började som Twilight-fanfiction arbetades om, såldes och såldes i miljoner exemplar. I skrivande stund går vi in på ännu ett varv av diskussionen om vem som ska spela den snygga, stormrika och (i femtio nyanser) störda Christian Grey i filmversionen.

Första boken handlar om universitetsstudenten Ana som hoppar in för sin kompis för att intervjua Christian Grey för skoltidningen. Hoppar in är väl förresten fel, snubblar in passar kanske bättre (när jag först läste ett utdrag ur boken visste jag inte om Twilight-kopplingen, men den blev ju uppenbar där) och Christian Grey finner det tydligen oemotståndligt för han söker upp henne igen och vill inleda någon sorts förhållande. Efter hans schema, regler och böjelser. Och eftersom Ana vill ha Christian går hon väl med på nästan allt?

Ja, så has det en massa sex och förhandlas om kontrakt och regler. När reglerna dyker upp för andra gången tänker jag att de väl kunnat stoppas i ett appendix och när de kommer en tredje gång har jag börjat skumläsa för längesedan. Ja, jag skumläste stora delar av boken. För den är ju så tråkig? Jag blev varken särskilt upprörd eller särskilt upphetsad. Nej, allra mest blev jag uttråkad. Är folk så sugna på att läsa om sex att de står ut med att det är så tråkigt? Jag har inget emot att läsa om sex, men här var ju inte ens sexet så kul och resten rent ut sagt outhärdligt.

Jag var inte intresserad av Ana och Christians übertrista mailkonversationer (han ger henne en superproffsig bärbar dator och en Blackberry så att de kan upprätthålla en konstant mailväxling och, ny parentes följt av stort frågetecken, Ana har genomgått en hel universitetsutbildning i ett nutida USA men beter sig som mail och datorer är något häpnadsväckande?). Jag var inte intresserad av Christians "mystiska" jobbkonversationer som kanske kanske inte leder någonstans i kommande böcker. Jag var helt enkelt inte intresserad av Ana och Christian.

Jag är väldigt glad att jag inte valde som utmaning att läsa alla tre delar, för när Anas undermedvetna metaforiskt skriker åt henne att sluta, hålla sig borta från Christian Grey, skriker mitt att jag ska hålla mig borta från vidare läsning. Jag klarade en del, men life's too short, ni vet. Bättre böcker framöver!

----------------------------------------
författare och förlag: E.L. James och Norstedts
följs av: Femtio nyanser av mörker och Femtio nyanser av frihet
jag fick nys om boken genom: en twitterkonversation mellan Sarah Dessen och John Green var, otippat nog, det som först fick mig att sätta mig in i vad det var fråga om, men jag skyller inte på dem
mitt exemplar: fick jag i födelsedagspresent ("Nu fyller du 26 - dags att börja med vuxenböcker!") 

fredag 4 oktober 2013

Bokbloggsjerka 4-7 oktober: bokmiljöer att längta till

I veckans upplaga av bokbloggsjerkan ber Annika oss berätta om bokmiljöer, fiktiva eller verkliga, vi antingen besökt eller skulle vilja besöka.

Egentligen har jag inte läst någon av de här författarna på många år, men ändå är det dem jag tackar och skyller på när jag grips av plötslig längtan till de brittiska öarna.

Rosamunde Pilchers Skottland. Torvbrasor i dragiga gamla hus och vandringar på ljungheder. Vykortsvackra landskap och regn. Så fantastiska höstböcker dessutom! Samma Pilcher får mig också att längta till Cornwall. Branta små byar och svindlande landsvägar. Havet utanför köksfönstret.

*försvinner en stund i Googles bildsök*

Och så är det Irland. Maeve Binchy, som inte längre finns med oss, med sina varma skildringar av ett myller av intressanta karaktärer. Och Nora Roberts romantiska bild av västra Irland. Tänk att bo på Briannas B&B från Född ur kylan eller hänga en kväll på syskonen Gallaghers pub från ädelstenstrilogin.

I en helt annan ände av skalan - och i en helt annan jerkfråga - finns de miljöer som är en så fascinerande och levande del av boken, men som man inte vill besöka. Till exempel Piombino i Silvia Avallones Stål som ger en annan bild än den man brukar få när någon säger Toscana. Eller den inskränkta håla i amerikanska södern som så kraftigt färgar Lauren Myracles Shine.

På tal om Nora Roberts (som jag slukade i tonåren men sen tröttnade på) har jag plötsligt blivit sugen på att läsa henne igen. Det beroende på att jag först såg på bibliotekets webbplats att hennes nya bok (det finns väl alltid en ny bok av Nora Roberts?) var nyinköpt och sen läste att hon ska vara med i veckans Babel. Så nu vill jag ställa mig i den redan långa reservationskön, titta på Babel för första gången på länge och så drömma om Irland förstås.



onsdag 2 oktober 2013

Vill läsa! Mer australisk YA

Ibland läser man en bokrecension som är så kärleksfull att man går från "aldrig hört talas om" till "vill läsa!" på den tid det tar att läsa blogginlägget. Så var det i somras när jag tittade in på den australiska bokbloggen inkcrush där Nomes recenserade Wildlife. Jag kan inte ens försöka förklara vad boken handlar om, men läsa den, det vill jag. Om man tittar noga på omslaget ser man dessutom att Melina Marchetta blurbat
"A beautifully crafted novel with achingly real characters that I couldn't get out of my head".
Det är ord som får det att bubbla av nyfikenhet och fingertopparna kliar av köplust.


Och eftersom karaktärer från författaren Fiona Woods tidigare bok, Six Impossible Things, dyker upp vill jag naturligtvis läsa den också.

"Fourteen year old nerd-boy Dan Cereill is not quite coping with a reversal of family fortune, moving house, new school hell, a mother with a failing wedding cake business, a just-out gay dad, and an impossible crush on Estelle, the girl next door. His life is a mess, but for now he's narrowed it down to just six impossible things..." 


Jag är alltid på jakt efter nya australiska bokförälskelser och jag hoppas att Fiona Wood kan bidra!

Hej oktober!

Jag har visst inte skrivit så vansinnigt många inlägg sen jag sa hej till september? Nyfödda rutiner rubbas så lätt av resor och medföljande bestyr. Skyller jag på och går vidare. Förhoppningen är att blogga mer i oktober, enligt schema eller utan schema - det får vi se. Tanken är också att jag ska berätta att den här bloggen existerar, det blir ju liksom lite roligare då.

Under september hann jag med åtta böcker, bland annat Mörka platser som det var tänkt. Jag lyckades läsa en av böckerna från förra årets bokmässa innan jag besökte årets (där jag köpte på mig fyra nya) och det får ses som godkänt. Dessutom blev båda recensionsexemplaren utlästa och jag klarade av den första tredjedelen av höstens "tre på tre"-utmaning som Pocketlover står bakom. Där har jag alltså valt att läsa första boken ur tre populära serier. Först ut var Torka aldrig tårar utan handskar och i oktober ska jag läsa Femtio nyanser av honom.

Den här månaden ser jag också fram emot att läsa Låt vargarna komma som det kommer att skrivas mycket om i bokbloggarsverige (om det inte redan gjorts) och eventuellt blir det en  bokresa down under för jag har ägnat dagen åt att sukta efter australisk YA. Annars får det gärna bli något av årets köp från bokmässa (eller från den förra, hm...), till exempel A.S. Kings Please Ignore Vera Dietz.

Men högst upp på "Läser sen"-listan står faktiskt Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru som är boken Nelly pushar för i sin bokklubb. Tidsresor gör mig sjukt förvirrad, men jag ska ge det en chans. (Tidsresenären är tydligen bibliotekarie också?)

tisdag 1 oktober 2013

Om en bok: Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken

Första boken i Jonas Gardells dramadokumentärtrilogi om tiden då aids kom till världen, Sverige och Stockholm. Om människorna. Män som älskade och ville älskas av andra män. Män som ville kunna vara homosexuella och dricka kaffe. Män som sammanstrålade i Stockholm, på flykt från sina barndomsorter, på flykt från det förflutna, med huvudstaden som lekplats.

Jag läser sällan boken efter att ha sett filmen, eller i det här fallet TV-serien. (Har det ens hänt sedan Sagan om ringen?) Och det känns konstigt. Björn Kjellmans berättarröst i mina öron när jag läser. Simon J Bergers Paul som lyser igenom i varje replik. Scener som är lika raka som scenanvisningar. Benjamin som trycker handflatan mot den nytvättade glasrutan. Vissa saker som förstärks, som den enorma kärleken mellan Benjamin och hans pappa. Faktautvikningarna. Komma-ut-idealet och brytningen med det gamla när en stolt HBTQ-rörelse växte fram och ville ta plats.

Det finns en rakhet, en saklighet, som berör och vissa rader är så oerhört träffande.
När han går in i dödskampens sista skede, och han helt slutat äta och dricka, tar det honom ändå tolv dygn att dö. Tolv dygn innan hans envisa hjärta slutar slå.
I centrum finns Rasmus och Benjamin. När de möts. Åh. Hur Benjamin är så säker på att allt kommer förändras. Hur beslutsam. Trots att det innebär slutet på allt han känt och allt han varit. Det finns ingenting annat. Och man hoppas så att det ska gå bra för dem men vet...

"Vilket håll ska du åt då?" frågar Rasmus. "Spelar det nån roll? Samma som du," säger Benjamin.

Men tycker jag att det är fantastiskt? Nej, på något sätt inte. Jag förstår hur betydelsefullt det är. Hur det berättas om något som tidigare varit oberättat. Men jag kommer ändå inte hela vägen till toppen och jag vet inte om jag kommer att läsa vidare. Kanske. Men det är ingenting jag kastar mig över på en gång.

-----------------------------------
författare och förlag: Jonas Gardell och Norstedts
följs av: TATUH 2. Sjukdomen och TATUH 3. Döden
jag fick nys om boken genom: att vara vid liv
mitt exemplar: lånade jag som e-bok via Götabiblioteken

onsdag 18 september 2013

Vill läsa! en bok som snart blir film med Persbrandt (OBS! inte The Hobbit)

Som jag nämnde förra veckan är vuxenböckerna på min "vill läsa"-lista sällan nya. Jag har en närmast orörd vuxenlista sedan några år tillbaka och på den finns bland andra Åsa Linderborgs Mig äger ingen.

Fördelen med att vara så sjukt efter är att boken förmodligen inte behöver någon närmare presentation. Pappa dotter kärlek alkohol uppväxt. Något sånt. Snart på en biograf nära dig.

Och boken ligger och väntar i en bokhylla nära mig så det finns egentligen ingenting som stoppar mig. Må det bli av inom kort.

tisdag 17 september 2013

Om en bok: Mörka platser

Den här hösten är det en annan bok av Gillian Flynn som är aktuell; Gone Girl har just kommit ut på svenska med bibehållen originaltitel, men själv har jag nyligen läst Mörka platser och den förtjänar några ord.

Libby Day. En gång en liten flicka som överlevde den brutala attack där hennes mor och båda systrar mördades. En liten flicka som vittnade mot sin bror, Ben Day, och fick honom inspärrad för morden. Idag är Libby en kvinna i trettioårsåldern i akut behov av pengar. Hon har aldrig haft ett jobb utan levt på pengar som välmenande främlingar samlade in till det stackars lilla barn hon var, men de pengarna är på väg att ta slut och ingen vill ge henne nya. Utom möjligtvis Mordklubben; en samling insatta entusiaster som intresserar sig för brott och där ingen tror att Ben Day är den skyldige.
Libby vill inte gärna gå med på att sanningen kan vara en annan än den hon levt med hela sitt liv, men för pengar är hon beredd att göra efterforskningar.




Mörka platser är ruskigt obehaglig. När historien en dag blir film finns det flera scener jag gladeligen blundar mig igenom. Men det är också en fascinerande historia som är svår att sluta läsa.
Boken utspelar sig på flera olika plan. I kapitlen som utspelar sig i nutid åker Libby runt i ett sjaskigt USA på jakt efter en sanning hon inte vet om hon vill höra. En jakt som kan komma att utsätta henne för fara. Nutidskapitel varvas med skildringen av morddygnet, dels ur mamma Days synvinkel, dels ur Bens, och klockan rör sig sakta närmare tiden för morden. Det börjar med en rätt så harmlös diskussion vid frukostbordet men spårar ur mer och mer allteftersom dagen lider.

Som läsare är det svårt att veta vad man ska tro, vem man ska tro på. Ena stunden övertygas jag om att Ben är oskyldig men i nästa tycks alla bevis peka mot honom. Det är också en intressant sak, hur en detalj dyker upp flera gånger men visas ur olika ljus. Till exempel klotter på Bens rum.

Libby är en spännande karaktär. Jag vill så gärna säga ovanlig utan att det låter som att alla andra kvinnliga karaktärer är stöpta efter samma mall - för så är det ju inte. Men det är svårt att komma på någon annan karaktär som liknar Libby. Hon är inte trevlig. Hon är definitivt inte lik någon av andra kvinnliga karaktärer som gör sina egna efterforskningar i potentiellt farliga ärenden, till exempel de som finns i Nora Roberts spänningsromaner. Långtifrån Nora Roberts. (Därför inte heller någon romantisk sidohistoria med ångande sexscener.) Det finns en kyla hos Libby men också humor på något torrt sätt. Polarökenhumor.

Men det är inte en bok man läser för att skratta. Nej, inte för skratt och inte för romantik. Du plockar upp Mörka platser för att den är rysligt obehaglig och välskriven och sen läser du vidare för att det är omöjligt att låta bli.

-----------------------------------------
författare och förlag: Gillian Flynn och Modernista
alternativ titel: Dark Places
jag fick nys om boken genom: världen?
mitt exemplar: lånade jag från Götabiblioteken


torsdag 12 september 2013

Om en bok: The Ghosts of Ashbury High

När privatskolan Ashbury High får två nya elever till avgångsklassen väcker det naturligtvis uppmärksamhet. Inte minst när eleverna i fråga är Amelia och Riley. De är tillsammans och de är alltid tillsammans. De gör inte mycket för att lära känna andra elever så naturligtvis blir alla desto mer beslutsamma att lära känna dem. De är mystiska. De ligger lågt men är magiskt bra på absolut allt de tar sig för.

Emily är den som är mest besatt av dem från första stund och hennes bästa vänner, Cassie och Lydia, har överseende med henne - både när det gäller Amelia och Riley och spöket som Emily hävdar finns i den nyrenoverade skolbyggnaden.

Under ett sista skolår fyllt av tradiga skoluppgifter, vilda fester, framtidsångest, relationstrassel och teaterprojekt kommer alla gåtor närmare sin lösning.


Liksom Var blev du av Bernadette är Jaclyn Moriartys tjocka ungdomsroman av lapptäckestyp. Olika dokument bygger upp historien (uppsatser, mejl, blogginlägg och protokoll från möten med stipendienämnden) och åtminstone fem olika karaktärer håller i pennan. The Ghosts of Ashbury High är svårare än Bernadette och har man inte läst något av Moriarty tidigare kanske man inte känner sig helt trygg med att hon tar en genom det inledande kaoset, men det gör hon och i slutänden är allt värt det.

Med så många röster och så många former blir vissa delar oundvikligen svagare. Personligen är jag mindre road av Tobys besatthet av en irländsk fånge som kom till Australien på 1800-talet (men det är å andra sidan hans kompisar också, så det har en poäng) och mer spänd på hur det ska gå för Lydia och Seb. Men alla delar har sin plats, ingenting är betydelselöst och som helhet är det rolig läsning. Till exempel när eleverna har i uppgift att skriva memoarer i gotisk stil och Emily stoppar in gotiska ingredienser med sådan övertydlighet för att sedan återgå till sitt vanliga pladder på ett klassiskt "Titta, jag har lärt mig det här, kan jag nu få skriva som jag vill?"-sätt.

The Ghosts of Ashbury High är sista boken av fyra som Jaclyn Moriarty skrivit om privatskolan Ashbury och närliggande Brookfield. Det går utan problem att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare, men jag rekommenderar ändå att börja med Feeling Sorry for Celia som också är en lapptäckesbok (det är de alla fyra) men som är både bättre och mer lättillgänglig. Sedan kan man fortsätta vidare om man känner för det; i andra boken dyker Emily, Lydia och Cassie upp. Jag har skrivit om båda böckerna här.

---------------------------
författare: Jaclyn Moriarty är kanske ett obekant namn? Här är hennes internethem där du kan lära känna henne bättre!
alternativ titel: Dreaming of Amelia är det australiska originalet
jag fick nys om boken genom: strosande på Göteborgs stadsbibliotek hösten 2011
mitt exemplar: lånade jag från Götabiblioteken


onsdag 11 september 2013

Vill läsa! en lättgående bok

Onsdag är en typisk dag då man önskar sig nya böcker. Det känns kanske långt till helgen denna mittveckodag och man behöver något roligt att tänka på. För en bokälskare är naturligtvis ny bok = roligt. Minst en på gång och hundra nya att se fram emot.

Många som rör sig i en amerikansk bokbloggosfär ägnar onsdagar åt "Waiting on Wednesday" där man lyfter fram en ännu outkommen bok man längtar efter. Eftersom jag än så länge har väldigt dålig koll på utgivningsläget när det gäller vuxenböcker kommer jag lyfta fram äldre titlar jag är sugen på så det blir en blandning av gammalt och nytt, ungdoms och vuxen, snarare än enbart fokus på sånt som komma skall. Därför blir det ingen riktig WoW utan istället ett Vill läsa!

Den här veckan:


När jag först såg Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder på biblioteket och läste baksidestexten var jag fullständigt övertygad om att det inte var en bok för mig. Sen gick jag förbi den väldigt många gånger. Sen plockade jag ändå med den hem av någon anledning. Och tokälskade. Så nu är jag inte den som tänker ha några förutfattade meningar om Jägerfelds böcker även om de så handlar om färg som torkar.

Den här boken handlar inte om färg som torkar (tror jag inte i alla fall?) utan verkar mer actionfylld. Knarklangare som luras på pengar. Mordhot. En trasig kofta som inte lärt sig sin läxa hade kunnat säga nejtack efter att ha läst de ingredienserna, men den här trasiga koftan vet bättre.

Jag är ju så jävla easy going kommer ut nån gång inom en inte allt för avlägsen framtid och du kan läsa en närmare beskrivning hos Gilla Böcker.

tisdag 10 september 2013

Om en bok: Var blev du av Bernadette

Det finns många saker Bernadette Fox inte tycker om. Staden Seattle som hon bor i. Kanadensare. Parkeringsautomater. Femvägskorsningar. De irriterande myggorna som bor i området. Folk på Microsoft som älskar att tala om sitt jobb. Folk i allmänhet.
Men så finns det också något hon älskar. Någon. Dottern Bee. Och när Bee önskar sig en familjesemester till Antarktis är Bernadette beredd att gå till extrema längder för att se till att det blir av. Med hjälp av sin virtuella assistent i Indien gör hon allt för att förbereda resan och samtidigt hantera grannkatastrofer - helst utan att lämna sitt hemmakontor. Men när allt brakar samman i en hysterisk konfrontation lämnar Bernadette trots allt inte bara kontoret, utan allt, och det utan ett ord till någon. Vad hände? Har ett brott begåtts? Är hon ens vid liv? Dottern Bee bestämmer sig för att pussla ihop bitarna av den komplicerade sanningen.


Maria Semple har med sin debutroman skapat något som är precis min tekopp. Lite kantigt, avigt, spetsigt, torrt och fasligt roligt - inte helt olikt huvudkaraktären.

Allt berättas i ett lapptäcke av olika skrivna meddelanden som fogas samman av Bees redogörelse. Jag gillar den här berättartekniken som kan verka förvirrande i början (vem är Audrey Griffin och varför ska jag bry mig om hennes brevväxling med en expert på att utrota björnbärsbuskar? SVAR: en fantastisk karaktär och: för att allt hänger samman) men som betalar sig senare. Genom de varierade källorna får vi så mycket; Bernadettes bittra världssyn i den något ensidiga korrespondensen med den indiska assistenten, olika bilder av hennes man - Microsoftgeniet som ogärna bär skor och bilden av Bernadette själv som hon ses av de andra mammorna (myggorna) i området och av arkitekturvärlden där hon en gång var ett klart lysande stjärnskott. Ett (väldigt) litet minus för mig är att det dröjer så länge innan man får en förklaring till hur alla dessa dokument hamnat i Bees händer, men det hade å andra sidan kanske inte kunnat lösas på något annat sätt.

Jag läser ju vanligtvis främst ungdomsböcker och att läsa vuxenböcker kan ibland kännas som ett stort steg, men i det här fallet gör det inte det. Om vi tänker oss en skala som den här:

1. ungdomsböcker främst för ungdomar
2. ungdomsböcker även vuxna har glädje av
3. vuxenböcker även unga kan uppskatta
4. vuxenböcker främst för vuxna

så skulle jag placera Var blev du av Bernadette under punkt 3. (Under punkt 4 hamnar dödligt deprimerande böcker om kraschade/olyckliga äktenskap, skilsmässor och ofrivillig barnlöshet.) Smart underhållning är det också!

----------------------------
författare och förlag: Maria Semple och  Wahlström & Widstrand
alternativ titel: Where'd you go, Bernadette? är den amerikanska originaltiteln
jag fick nys om boken genom: twittertips från Sarah Dessen
mitt exemplar: lånade jag från Götabiblioteken



måndag 2 september 2013

Hej september!

Även om jag bestämt hävdar sensommar ett tag till så är september den första höstmånaden. Det börjar bli lite kyligare, lite mörkare lite tidigare och luften fylls av äppeldoft.

September är också en chans att återskapa lite struktur i tillvaron och jag tänker för första gången testa att ha ett schema för bloggen. Inte detaljplanera, men ha några fasta punkter. Dessa punkter är:

tisdag: recension av vuxenbok
onsdag: en bok jag ser fram emot
torsdag: recension av ungdomsbok

Utöver det ska jag försöka delta i Annikas bokbloggsjerka eller någon annan trevlig grej. Kanske inte varje vecka, men när jag känner att jag kan bidra. Tanken är i alla fall att detta nya bloggäventyr ska kicka igång på allvar nu.

Vad gäller läsningen i september släpar jag med mig Gillian Flynns Mörka platser från sommarläsningen. Jag hoppas också kunna läsa mina köp från förra årets bokmässa innan det är dags för årets, men det kan vara övermäktigt så två av dem vore acceptabelt. Jag har dessutom två recensionsexemplar som vill bli lästa så vi är redan där uppe i fem böcker. Nu är inte fem böcker totalt omöjligt normalt sett, men jag mäktade bara med tre böcker i augusti så låt oss lägga ribban lågt.

Men! Jag höll på att glömma! Pocketlovers 3 på 3-utmaning! Jag har bestämt mig för att läsa första boken ur tre olika serier innan november månad är till ända, och i september ska jag läsa Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken. Där höjde jag visst ribban ett snäpp? Nåväl, det ska nog gå vägen!




söndag 25 augusti 2013

a till ö - introduktion till min läsning

För en tid sen såg jag en enkät med bokiga frågor från A till Z på en amerikansk bokblogg och tänkte "Guud, så många frågor!". Idag såg jag att Anna på Boktycke svarat på samma enkät och lagt till frågor för våra svenska Å, Ä och Ö. Då tänkte jag "Let's do it!" och att det kunde vara ett bra introducerande inlägg för Trasig kofta.

Author you’ve read the most books from:
Det är inte så representativt för min nuvarande läsning, men under några somrar läste jag mig igenom Agatha Christies oeuvre, så när som på en roman, vilket gör att hon toppar. Danielle Steel är förmodligen tvåa på listan. Men generellt läser jag allt av en författare om jag fastnar för hen.

Best Sequel Ever:
Andra boken i Jenny Hans sommartrilogi, It's Not Summer Without You/Ingen sommar utan dig. En av mina favoritserier och mittenboken har jag läst om fler gånger än de två omgivande. Sommar, sorg, komplicerade relationer. Mums!

Currently Reading:
Var blev du av Bernadette av Maria Semple. Men jag har varit fast i ett intensivt Buffy-maraton så läsningen har varit en smula försummad senaste veckan. Bernadette har inte försvunnit än.

Drink of Choice While Reading:
Läsningen är tillräcklig törstsläckare för mig. Dessutom ligger jag oftast och läser så att dricka är opraktiskt. Men skulle jag ombes välja mellan kaffe och te är det definitivt te.

E-reader or Physical Book?
Jag använder min läsplatta allt mer och uppskattar den möjligheten, men pappersböckerna är fortfarande nummer ett. Och det ena utesluter definitivt inte det andra!

Fictional Character You Probably Would Have Actually Dated In High School:
Grejen med att crusha på fiktiva karaktärer är ju att de är smått ouppnåeliga (och då inte bara för att de egentligen inte existerar) och att jag aldrig i livet skulle ha varit ihop med dem på gymnasiet. Jag menar, Sarah Dessens Wes, Stephanie Perkins Cricket eller Jenny Hans Conrad... No way!
 
Glad You Gave This Book A Chance:
Harry Potter?

Hidden Gem Book:
En bok jag alltid tycker borde få mer uppmärksamhet är Graffiti Moon av den australiska författaren Cath Crowley. Den utspelar sig under en enda kväll/natt, den efter skolavslutningen, och följer en grupp ungdomar genom vänskap, kärlek, konst och poesi. Rolig och väldigt fin.

Important Moment in your Reading Life:
När jag såg en bild från filmen How to Deal i TV-tidningen och ville se den. (Och sen såg den upprepade gånger under begränsad tid.) Det är inte världens bästa film och idag kan jag bli lite trött på att varenda ungdomsfilm som kommer ut bygger på en bok, men det är tack vare den jag upptäckte Sarah Dessen och leddes in i ungdomsböckernas värld.

Just Finished:
Inte så nyss, men jag antar att det måste ha varit Katarina Sandbergs Vi är inte sådana som i slutet får varandra. Vilket var alldeles för länge sedan. Jag skyller på Buffy.

Kinds of Books You Won’t Read:
Såna som luktar illa och är kladdiga. Eller försöker bita mig. Nej, men alltså, jag drar mig för att läsa väldigt många böcker. I stort sett alla som inte är svenska eller amerikanska/australiska ungdomsböcker. Men jag försöker ju ändra på det? Inte stänga några dörrar?

Longest Book You’ve Read:
Anna svarade Borta med vinden och det kan mycket väl stämma för mig också. Men jag läste väldigt många episka, ordfyllda, kärleksromaner under en period så det är möjligt att någon var tjockare än så.

Major book hangover because of:
Melina Marchettas böcker. Jellicoe Road och The Piper's Son håller mig vaken för länge och tårarna är utmattande/uttorkande/huvudvärksframkallande. Men de har inte fått mig att spy och jag ångrar ingenting.

Number of Bookcases You Own:
En. Typ. Men sen har jag några kassar med böcker som inte får plats så när jag flyttar är det nog dags att skaffa en till. Jag har dessutom en fånig aversion mot att äga för många böcker, så jag försöker begränsa mig, men det är inte alltid så lätt.

One Book You Have Read Multiple Times:
Jag är en omläsare. I topp på omläsningslistan ligger Per Nilssons Ett annat sätt att vara ung (men det var länge sen nu), Sarah Dessens The Truth about Forever/Mitt perfekta liv, Jenny Hans sommartrilogi och Melina Marchettas Jellicoe Road.

Preferred Place To Read:
Sängen. Men under sommaren kan jag också tänka mig en solstol på uteplatsen eller balkongen.

Quote that inspires you/gives you all the feels from a book you’ve read:
Jag är så dålig på citat. Jag läser och ser att det är fint, men kommer aldrig ihåg dem eller sparar dem. Grymt imponerad av citatmaskinerna i Vita huset.

Reading Regret:
Att jag inte läste fler böcker för mellanåldern när jag befann mig i mellanåldern.

Series You Started And Need To Finish(all books are out in series):
Jag läser sällan bokserier och just nu har jag inte en enda på gång som jag kan eller vill avsluta.

Three of your All-Time Favorite Books:
Next question please. Eller se frågan om böcker jag läst många gånger. Jag har en tendens att läsa om mina favoriter.

Unapologetic Fangirl For:
Sarah Dessen.

Very Excited For This Release More Than All The Others:
Rainbow Rowells Fangirl.

Worst Bookish Habit:
Jag köper flera ex av samma bok i olika upplagor trots att det är totalt onödigt och jag egentligen inte har råd.

X Marks The Spot: Start at the top left of your shelf and pick the 27th book:
Just nu befinner jag mig hos en kompis med fantastiskt välfyllda bokhyllor, exemplariskt organiserade från a till ö, och nummer 27 är Nina Blanchards Skönhetens pris som jag aldrig hört talas om.

Your latest book purchase:
Paper aeroplanes av Dawn O'Porter.

ZZZ-snatcher book (last book that kept you up WAY late):
Jag älskar att ligga vaken sent och läsa, men är så trött nuförtiden att det händer allt för sällan. Det är möjligt (om jag tolkar min läsdagbok rätt) att det var flera månader sen och då Love and Other Perishable Items av Laura Buzo.

Ålder då du lärde dig att läsa:
Åh, jag vet inte. Men jag skrev min första bok när jag var typ sex, så tidigare antagligen.

Äldsta boken du har läst (i originalutgivningsår):
Anna säger Candide och jag kan inte komma ihåg om jag läst någon äldre så copy/paste och tack för påminnelsen!

Överst i din olästa bokhög (d.v.s. vilken bok som du inte har läst innan kommer du att läsa härnäst):
Förmodligen The Ghosts of Ashbury High av Jaclyn Moriarty eller Mörka platser av Gillian Flynn som är kvar från min sommarläsningshög. Buffy är slut nu så dags återgå till läsningen!

måndag 12 augusti 2013

Smygstart. Omstart. Nystart.

Tidigare i år såg jag mig själv skriva så här:
I den här fasen av mitt läsarliv läser jag hellre en medioker amerikansk ungdomsbok än en bra svensk roman.
En mening som var helt sann, förmodligen fortfarande är rätt så sann, men också sorglig. Är det verkligen så jag vill leva mitt läsarliv? Lyckligtvis fortsatte jag med följande:
Men jag känner att tiden börjar mogna för att släppa in annat. Mer svenskt. Mer vuxet.
Jag tror att jag kanske är där nu. Mogen för mer svenskt och mer vuxet. Dra ner på det mediokra och föra in något bättre. Inte bara läsa böcker som nästan ingen annan läser utan också prova sånt som alla läser. Och inte kan jag göra det utan blogga om det? Så mycket bokbloggare är jag tydligen att tanken på att läsa böcker utan att blogga om dem är otänkbar (även om jag har gjort ett bra jobb med just det i år - så det går uppenbarligen), och eftersom min vanliga blogg är tillägnad ungdomsböcker kände jag att det var dags för en ny arena.

Trasig kofta twittrar vanligtvis, men nu ska detta slitna klädesplagg också läsa böcker. Och skriva om dem. Kanske också om andra saker. Definitivt svamla en del. Inuti koftan finns jag, Maria, som hoppas att det här kommer bli bra.