onsdag 18 september 2013

Vill läsa! en bok som snart blir film med Persbrandt (OBS! inte The Hobbit)

Som jag nämnde förra veckan är vuxenböckerna på min "vill läsa"-lista sällan nya. Jag har en närmast orörd vuxenlista sedan några år tillbaka och på den finns bland andra Åsa Linderborgs Mig äger ingen.

Fördelen med att vara så sjukt efter är att boken förmodligen inte behöver någon närmare presentation. Pappa dotter kärlek alkohol uppväxt. Något sånt. Snart på en biograf nära dig.

Och boken ligger och väntar i en bokhylla nära mig så det finns egentligen ingenting som stoppar mig. Må det bli av inom kort.

tisdag 17 september 2013

Om en bok: Mörka platser

Den här hösten är det en annan bok av Gillian Flynn som är aktuell; Gone Girl har just kommit ut på svenska med bibehållen originaltitel, men själv har jag nyligen läst Mörka platser och den förtjänar några ord.

Libby Day. En gång en liten flicka som överlevde den brutala attack där hennes mor och båda systrar mördades. En liten flicka som vittnade mot sin bror, Ben Day, och fick honom inspärrad för morden. Idag är Libby en kvinna i trettioårsåldern i akut behov av pengar. Hon har aldrig haft ett jobb utan levt på pengar som välmenande främlingar samlade in till det stackars lilla barn hon var, men de pengarna är på väg att ta slut och ingen vill ge henne nya. Utom möjligtvis Mordklubben; en samling insatta entusiaster som intresserar sig för brott och där ingen tror att Ben Day är den skyldige.
Libby vill inte gärna gå med på att sanningen kan vara en annan än den hon levt med hela sitt liv, men för pengar är hon beredd att göra efterforskningar.




Mörka platser är ruskigt obehaglig. När historien en dag blir film finns det flera scener jag gladeligen blundar mig igenom. Men det är också en fascinerande historia som är svår att sluta läsa.
Boken utspelar sig på flera olika plan. I kapitlen som utspelar sig i nutid åker Libby runt i ett sjaskigt USA på jakt efter en sanning hon inte vet om hon vill höra. En jakt som kan komma att utsätta henne för fara. Nutidskapitel varvas med skildringen av morddygnet, dels ur mamma Days synvinkel, dels ur Bens, och klockan rör sig sakta närmare tiden för morden. Det börjar med en rätt så harmlös diskussion vid frukostbordet men spårar ur mer och mer allteftersom dagen lider.

Som läsare är det svårt att veta vad man ska tro, vem man ska tro på. Ena stunden övertygas jag om att Ben är oskyldig men i nästa tycks alla bevis peka mot honom. Det är också en intressant sak, hur en detalj dyker upp flera gånger men visas ur olika ljus. Till exempel klotter på Bens rum.

Libby är en spännande karaktär. Jag vill så gärna säga ovanlig utan att det låter som att alla andra kvinnliga karaktärer är stöpta efter samma mall - för så är det ju inte. Men det är svårt att komma på någon annan karaktär som liknar Libby. Hon är inte trevlig. Hon är definitivt inte lik någon av andra kvinnliga karaktärer som gör sina egna efterforskningar i potentiellt farliga ärenden, till exempel de som finns i Nora Roberts spänningsromaner. Långtifrån Nora Roberts. (Därför inte heller någon romantisk sidohistoria med ångande sexscener.) Det finns en kyla hos Libby men också humor på något torrt sätt. Polarökenhumor.

Men det är inte en bok man läser för att skratta. Nej, inte för skratt och inte för romantik. Du plockar upp Mörka platser för att den är rysligt obehaglig och välskriven och sen läser du vidare för att det är omöjligt att låta bli.

-----------------------------------------
författare och förlag: Gillian Flynn och Modernista
alternativ titel: Dark Places
jag fick nys om boken genom: världen?
mitt exemplar: lånade jag från Götabiblioteken


torsdag 12 september 2013

Om en bok: The Ghosts of Ashbury High

När privatskolan Ashbury High får två nya elever till avgångsklassen väcker det naturligtvis uppmärksamhet. Inte minst när eleverna i fråga är Amelia och Riley. De är tillsammans och de är alltid tillsammans. De gör inte mycket för att lära känna andra elever så naturligtvis blir alla desto mer beslutsamma att lära känna dem. De är mystiska. De ligger lågt men är magiskt bra på absolut allt de tar sig för.

Emily är den som är mest besatt av dem från första stund och hennes bästa vänner, Cassie och Lydia, har överseende med henne - både när det gäller Amelia och Riley och spöket som Emily hävdar finns i den nyrenoverade skolbyggnaden.

Under ett sista skolår fyllt av tradiga skoluppgifter, vilda fester, framtidsångest, relationstrassel och teaterprojekt kommer alla gåtor närmare sin lösning.


Liksom Var blev du av Bernadette är Jaclyn Moriartys tjocka ungdomsroman av lapptäckestyp. Olika dokument bygger upp historien (uppsatser, mejl, blogginlägg och protokoll från möten med stipendienämnden) och åtminstone fem olika karaktärer håller i pennan. The Ghosts of Ashbury High är svårare än Bernadette och har man inte läst något av Moriarty tidigare kanske man inte känner sig helt trygg med att hon tar en genom det inledande kaoset, men det gör hon och i slutänden är allt värt det.

Med så många röster och så många former blir vissa delar oundvikligen svagare. Personligen är jag mindre road av Tobys besatthet av en irländsk fånge som kom till Australien på 1800-talet (men det är å andra sidan hans kompisar också, så det har en poäng) och mer spänd på hur det ska gå för Lydia och Seb. Men alla delar har sin plats, ingenting är betydelselöst och som helhet är det rolig läsning. Till exempel när eleverna har i uppgift att skriva memoarer i gotisk stil och Emily stoppar in gotiska ingredienser med sådan övertydlighet för att sedan återgå till sitt vanliga pladder på ett klassiskt "Titta, jag har lärt mig det här, kan jag nu få skriva som jag vill?"-sätt.

The Ghosts of Ashbury High är sista boken av fyra som Jaclyn Moriarty skrivit om privatskolan Ashbury och närliggande Brookfield. Det går utan problem att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare, men jag rekommenderar ändå att börja med Feeling Sorry for Celia som också är en lapptäckesbok (det är de alla fyra) men som är både bättre och mer lättillgänglig. Sedan kan man fortsätta vidare om man känner för det; i andra boken dyker Emily, Lydia och Cassie upp. Jag har skrivit om båda böckerna här.

---------------------------
författare: Jaclyn Moriarty är kanske ett obekant namn? Här är hennes internethem där du kan lära känna henne bättre!
alternativ titel: Dreaming of Amelia är det australiska originalet
jag fick nys om boken genom: strosande på Göteborgs stadsbibliotek hösten 2011
mitt exemplar: lånade jag från Götabiblioteken


onsdag 11 september 2013

Vill läsa! en lättgående bok

Onsdag är en typisk dag då man önskar sig nya böcker. Det känns kanske långt till helgen denna mittveckodag och man behöver något roligt att tänka på. För en bokälskare är naturligtvis ny bok = roligt. Minst en på gång och hundra nya att se fram emot.

Många som rör sig i en amerikansk bokbloggosfär ägnar onsdagar åt "Waiting on Wednesday" där man lyfter fram en ännu outkommen bok man längtar efter. Eftersom jag än så länge har väldigt dålig koll på utgivningsläget när det gäller vuxenböcker kommer jag lyfta fram äldre titlar jag är sugen på så det blir en blandning av gammalt och nytt, ungdoms och vuxen, snarare än enbart fokus på sånt som komma skall. Därför blir det ingen riktig WoW utan istället ett Vill läsa!

Den här veckan:


När jag först såg Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder på biblioteket och läste baksidestexten var jag fullständigt övertygad om att det inte var en bok för mig. Sen gick jag förbi den väldigt många gånger. Sen plockade jag ändå med den hem av någon anledning. Och tokälskade. Så nu är jag inte den som tänker ha några förutfattade meningar om Jägerfelds böcker även om de så handlar om färg som torkar.

Den här boken handlar inte om färg som torkar (tror jag inte i alla fall?) utan verkar mer actionfylld. Knarklangare som luras på pengar. Mordhot. En trasig kofta som inte lärt sig sin läxa hade kunnat säga nejtack efter att ha läst de ingredienserna, men den här trasiga koftan vet bättre.

Jag är ju så jävla easy going kommer ut nån gång inom en inte allt för avlägsen framtid och du kan läsa en närmare beskrivning hos Gilla Böcker.

tisdag 10 september 2013

Om en bok: Var blev du av Bernadette

Det finns många saker Bernadette Fox inte tycker om. Staden Seattle som hon bor i. Kanadensare. Parkeringsautomater. Femvägskorsningar. De irriterande myggorna som bor i området. Folk på Microsoft som älskar att tala om sitt jobb. Folk i allmänhet.
Men så finns det också något hon älskar. Någon. Dottern Bee. Och när Bee önskar sig en familjesemester till Antarktis är Bernadette beredd att gå till extrema längder för att se till att det blir av. Med hjälp av sin virtuella assistent i Indien gör hon allt för att förbereda resan och samtidigt hantera grannkatastrofer - helst utan att lämna sitt hemmakontor. Men när allt brakar samman i en hysterisk konfrontation lämnar Bernadette trots allt inte bara kontoret, utan allt, och det utan ett ord till någon. Vad hände? Har ett brott begåtts? Är hon ens vid liv? Dottern Bee bestämmer sig för att pussla ihop bitarna av den komplicerade sanningen.


Maria Semple har med sin debutroman skapat något som är precis min tekopp. Lite kantigt, avigt, spetsigt, torrt och fasligt roligt - inte helt olikt huvudkaraktären.

Allt berättas i ett lapptäcke av olika skrivna meddelanden som fogas samman av Bees redogörelse. Jag gillar den här berättartekniken som kan verka förvirrande i början (vem är Audrey Griffin och varför ska jag bry mig om hennes brevväxling med en expert på att utrota björnbärsbuskar? SVAR: en fantastisk karaktär och: för att allt hänger samman) men som betalar sig senare. Genom de varierade källorna får vi så mycket; Bernadettes bittra världssyn i den något ensidiga korrespondensen med den indiska assistenten, olika bilder av hennes man - Microsoftgeniet som ogärna bär skor och bilden av Bernadette själv som hon ses av de andra mammorna (myggorna) i området och av arkitekturvärlden där hon en gång var ett klart lysande stjärnskott. Ett (väldigt) litet minus för mig är att det dröjer så länge innan man får en förklaring till hur alla dessa dokument hamnat i Bees händer, men det hade å andra sidan kanske inte kunnat lösas på något annat sätt.

Jag läser ju vanligtvis främst ungdomsböcker och att läsa vuxenböcker kan ibland kännas som ett stort steg, men i det här fallet gör det inte det. Om vi tänker oss en skala som den här:

1. ungdomsböcker främst för ungdomar
2. ungdomsböcker även vuxna har glädje av
3. vuxenböcker även unga kan uppskatta
4. vuxenböcker främst för vuxna

så skulle jag placera Var blev du av Bernadette under punkt 3. (Under punkt 4 hamnar dödligt deprimerande böcker om kraschade/olyckliga äktenskap, skilsmässor och ofrivillig barnlöshet.) Smart underhållning är det också!

----------------------------
författare och förlag: Maria Semple och  Wahlström & Widstrand
alternativ titel: Where'd you go, Bernadette? är den amerikanska originaltiteln
jag fick nys om boken genom: twittertips från Sarah Dessen
mitt exemplar: lånade jag från Götabiblioteken



måndag 2 september 2013

Hej september!

Även om jag bestämt hävdar sensommar ett tag till så är september den första höstmånaden. Det börjar bli lite kyligare, lite mörkare lite tidigare och luften fylls av äppeldoft.

September är också en chans att återskapa lite struktur i tillvaron och jag tänker för första gången testa att ha ett schema för bloggen. Inte detaljplanera, men ha några fasta punkter. Dessa punkter är:

tisdag: recension av vuxenbok
onsdag: en bok jag ser fram emot
torsdag: recension av ungdomsbok

Utöver det ska jag försöka delta i Annikas bokbloggsjerka eller någon annan trevlig grej. Kanske inte varje vecka, men när jag känner att jag kan bidra. Tanken är i alla fall att detta nya bloggäventyr ska kicka igång på allvar nu.

Vad gäller läsningen i september släpar jag med mig Gillian Flynns Mörka platser från sommarläsningen. Jag hoppas också kunna läsa mina köp från förra årets bokmässa innan det är dags för årets, men det kan vara övermäktigt så två av dem vore acceptabelt. Jag har dessutom två recensionsexemplar som vill bli lästa så vi är redan där uppe i fem böcker. Nu är inte fem böcker totalt omöjligt normalt sett, men jag mäktade bara med tre böcker i augusti så låt oss lägga ribban lågt.

Men! Jag höll på att glömma! Pocketlovers 3 på 3-utmaning! Jag har bestämt mig för att läsa första boken ur tre olika serier innan november månad är till ända, och i september ska jag läsa Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken. Där höjde jag visst ribban ett snäpp? Nåväl, det ska nog gå vägen!