måndag 25 maj 2015

Jag läser inte YA men...

... den här har kommit nu.


Intressant hur SARAH DESSEN är det stora medan titeln mer är en parentes. Men det är ju lite så det är. Jag pratar oftare om "en ny Dessen" än jag använder titeln. Som alltså är Saint Anything den här gången. Jag har inte börjat läsa än men allt jag hört är att jag kommer att bli hungrig.

... och mitt senaste bibliotekslån är


Confessions of an Angry Girl är första delen i en trilogi av Louise Rozett. Jag läste om den på en australisk blogg så jag trodde att det var australisk YA(Y!), men den verkar vara amerikansk. Vilket är okej det också. Tänker mig att det kan vara något i stil med E. Lockharts Ruby Oliver-böcker eller Jessica Darling? Det är väl vad jag hoppas i alla fall.

Samtidigt impulslånade jag Siobhan Vivians och Jenny Hans hämndtrilogi (Burn for Burn etc.) eftersom alla delar fanns inne. Det verkade dumt att låta bli. Jag har tidigare läst och gillat Vivians Not that kind of girl och Han... Älskade ju första böckerna i sommartrilogin, i synnerhet tvåan. Not so much sista boken och blev besviken på To All the Boys... förra året så plockar nog inte upp uppföljaren som kommer nu. Jag vet inte riktigt var jag har henne. Ska testa det här samarbetet.


Köttbitar

Jag blev just ombedd att identifiera köttbitar för att bevisa att jag inte är en robot. När blev det en grej?

söndag 24 maj 2015

Jag och YA

I mitt senaste inlägg nämnde jag att YA och jag inte riktigt varit på samma våglängd på sistone vilket Malin snappade upp och frågade om i en kommentar. Hur kommer det sig egentligen?

Jag vet inte riktigt, men vi kan ju gräva i saken.

Först skulle jag vilja lyfta fram två böcker som jag sett lite som milstolpar i den här nedåtgående trenden. Det började med Going Vintage. Eller kanske slutade det med Going Vintage. Det var hur som helst en ganska tydlig vändpunkt. I min recension skrev jag rakt ut: "Här är en bok som fick mig att tröttna på YA." Den var inte dålig. Den var helt okej. Men jag var plötsligt färdig med "helt okej". Jag ville inte längre lägga pengar, tid och energi på "helt okej". Jag ville läsa "riktigt bra böcker".

Efter Going Vintage satsade jag därför på säkra kort. Namn som Jaclyn Moriarty, E. Lockhart, Rainbow Rowell, Gayle Forman... Författare jag visste att jag gillade. Stoppade in några varmt rekommenderade böcker som Lisa Schroeders Chasing Brooklyn. Men trots att jag läste bra böcker var det fortfarande något som kändes off. Jag läste Låt vargarna komma i den vevan. En riktigt bra bok. Men ändå... Inte riktigt.

Nästa milstolpe blev Please Ignore Vera Dietz. En riktigt bra bok det också. Kritikerrosad, prisbelönad... Riktigt bra. Välskriven. Jag gillade speciellt relationen mellan Vera och pappan, inte minst i samtalen med terapeuten, och Vera var intressant. Men boken fick mig inte riktigt att känna något. Och det är ju därför jag läser. För att känna. Böcker som får mig att gråta är de absolut bästa böckerna. Men också förälskelsepirret i magen när karaktärerna faller för varandra. Min egen puls som höjs när jag faller för boken.

Var fanns alla riktigt bra böcker som samtidigt gav mig allt det där? Eller var det inte böckerna över huvud taget? Efter ännu en avtrubbad läsupplevelse kanske det var dags att inse att felet inte låg hos böckerna. Kanske var det så att jag inte mådde så bra. Kanske behövde jag de breda penseldragen för att känna något. Och de "riktigt bra böckerna" finlirade med sina tunna penslar och nådde inte riktigt fram. Så jag hamnade i ett läge där det kändes som slöseri att läsa de riktigt bra böckerna eftersom jag inte kunde ta dem till mig samtidigt som vanlig, helt okej YA tappat sin dragningskraft.

Jag läser fortfarande YA, men inte alls i samma utsträckning. Jag ögnar bokbloggar, läser baksidestexter och kollar Boktyckes inlägg om veckans nya böcker men det spritter sällan till. För tre år sen hade jag säkert klickat hem Kasie West och åtminstone en tredjedel av vårens contempoböcker i den här taggen. Nu är jag inte alls lika benägen att prova nya namn eller dras till ännu en bok av typen "tjej möter kille, de har båda mörka hemligheter/sorger i bagaget men hittar fram till varandra, hjälper varandra vidare och blir kära". Varken "för läsare som gillar John Green och Rainbow Rowell" eller "för läsare som gillar Sarah Dessen" är säljande argument längre.

Är det hos mig felet ligger? Är det bara så att jag är klar med YA precis som jag en gång var färdig med Kitty Drew och kärleksromaner och Agatha Christie? Blev jag mätt? Är det böckerna? Har YA blivit drastiskt sämre? Guldkornen blivit färre? Jag tror ju inte det och om ni läst ända hit så får ni hemskt gärna tipsa om YA i kommentarerna. Både riktigt bra och helt okej.

(Det här bloggandet var ju ganska kul. Kanske provar igen snart.)

måndag 4 maj 2015

senast - nu - snart

Jag kommer fortfarande ihåg mitt lösenord!!! Men det är lika förvånande varje gång.

Istället för att bara uppdatera vad jag läser just nu och vill läsa sen (har jag tänkt läsa May we be forgiven i May/maj de senaste två-tre åren? ja, förmodligen) tänkte jag skriva några rader.

Den senaste boken jag läste var Liane Moriartys debutroman Tre önskningar. Det kommer kanske någon sorts recension av den senare, men jag kan säga några andra saker. Främsta anledningen till att jag läste den var att jag gillar Lianes syster, Jaclyn Moriarty. Något märklig anledning, men ändå passande när boken handlar om systrar. I efterhand har jag sett att hon är ganska stor på egen hand med flera titlar på New York Times pocketlista.. Hennes senaste på svenska, Öppnas i händelse av min död, kom ut nu i vår och har närmare 100 reservationer på biblioteket. (Betydligt färre på engelska om man har den möjligheten.)

Just nu läser jag A Little Something Different av Sandy Hall och den är så fruktansvärt gullig än så länge. Ungefär en miljard berättare (inklusive en ekorre och en parkbänk) berättar om Gabe och Lea och väntar på att de ska gifta sig och leva lyckliga i alla sina dagar. Eller åtminstone prata med varandra. Ska det vara så svårt???

Snart, det vill säga imorgon, kommer Sarah Dessens nya bok!!! Jag och YA har inte varit på samma våglängd på ett tag och jag har inte läst Dessen sedan The Moon and More kom ut för två år sen. Vill jag ändå läsa Saint Anything? Jappjappjapp. Men jag kanske har tålamod nog att vänta hem ett pappersexemplar istället för att klicka hem eboken. Säger jag nu men vi får se hur det känns imorgon.

Apropå pappersexemplar skulle det vara bra om jag kunde vänta med Saint Anything för jag har nära 600 sidor Froi of the Exiles att ta mig igenom. Jag läser nästan uteslutande på läsplattan nu så tegelstensformatet är en utmaning. Dessutom är det fantasy med kartor så jag knotar lite extra även om jag ju läste Finnikin of the Rock utan några större problem. (Är inte Ett folk utan land en strålande fin titel när Gilla nu gett ut den på svenska?)

Hej förresten! Hoppas ni har en fin (läs)vår!