lördag 31 december 2016

Nyårslöften?

Jag snubblade över en nyårslöftestagg och tänkte att det kunde vara något, men sen tänkte jag om. Inte så mycket för att tanken på att lova saker får mig att svettas och hyperventilera, utan mer för att det var så många punkter jag ville hoppa över. Har jag ens någon påbörjad bokserie? Jaaa, Fifty Shades, Jenny Han... Som jag vill läsa vidare? Nähä, nej. Vem debuterar 2017? Ingen aning. Vill jag läsa noveller och seriealbum? o.s.v.

Men utifrån den taggen vill jag ändå lova några saker.

1. Jag lovar att läsa Den allvarsamma leken som klassikerläsning.
4. Jag lovar att läsa Fiona Wood som jag aldrig läst något av tidigare (och även de andra fyra böckerna jag klickade hem samtidigt som jag köpte hennes Wildlife)
5. Jag lovar att läsa om The Piper's Son.
6. Jag lovar att läsa fler svenska ungdomsböcker än jag gjort i år. Jag har läst en. 1. Un. Ein. One. Men jag har två i min alldeles för stora boktrave just nu så det ser ut att lösa sig. Jag skulle också vilja göra något mer eller mindre ambitiöst med SVUNG.
10. Jag lovar att läsa Steglitsan som stått orörd i bokhyllan väldigt länge. Alternativt May We Be Forgiven. Båda två är förmodligen att lova för mycket.

Där har jag lovat att läsa hela 10 böcker. Utöver de 10 som ligger travade runtomkring mig. Andas med magen, Maria, andas med magen. En kvart om dagen så ska du se att det går jättefint.

Vill och vågar du ge några löften så finns hela taggen med alla punkter till exempel hos Läsfåtöljens bokblogg.

Gott nytt år!

Böcker att läsa i år istället - facit

En liten uppföljning kanske kan vara på sin plats? I maj lyfte jag fram några böcker som jag kände att alla redan läst och som jag ville läsa.






Redan när jag skrev inlägget hade jag läst två av dem. Djupa Ro och Simon vs the Homo Sapiens Agenda. Förutom att jag nu bloggat om båda har det inte blivit mycket bättre. Eller jo, jag har kommit till sidan 20 i Vi är alla helt utom oss, men jag kommer ju knappast hinna läsa ut den i år.

All the Bright Places/Som stjärnor i natten ligger mer på is. Jag vet inte om jag vill läsa den på riktigt eller om den bara är med för att alla andra läst den? Känner du dig manad så driv en kärnfull övertalningskampanj i kommentarsform där du berättar varför boken ska få följa med in i 2017.

Simon vs the Homo Sapiens Agenda

Ett av alla positiva omdömen om Becky Albertallis bok Simon vs the Homo Sapiens Agenda säger något i stil med "Ditt hjärta kommer att le för Simon och Blue" och så är det verkligen. När jag läser de sista raderna känns det som om hela jag ler. Hjärta, hjärna, mun, knäveck och nagelband. För det är en bok med lyckligt slut. Även om det börjar allt annat än lysande för Simon.

Det börjar nämligen när Martin säger att han läst Simons mail sedan Simon glömt logga ut på en av skolans datorer. Aldrig bra. Speciellt inte när mailen ifråga är mellan Simon och Blue, killen som går på samma skola och också är gay. Personliga brev. Och nu hotar Martin med att sprida dem om inte Simon kan fixa ihop honom med sin kompis. Det är inte så Simon vill komma ut och heller inte något han vill utsätta Blue för, men han är inte sugen på att hjälpa Martin. Det lyckliga slutet tycks långt borta.

Men det finns alltså där och vägen dit är underhållande. Brevväxlingen mellan Simon och Blue där de blir allt mer öppna med detaljer om sina liv tills de når punkten där de börjar fundera på om de ska sluta vara anonyma och faktiskt träffas. Simons liv med drama både på teaterscenen och i kompisrelationerna och så Blue då. Vem är han? Och den där utpressningssituationen.

Man kan tänka att Simon skulle ha det relativt lätt att komma ut. Hans familj verkar helt okej även om pappan har tveksamma kommentarer. Kompisen shippar drarry och läser yaoi. Det är inte en Boy meets Boy-utopi men inte heller den mest trångsynta miljön. Sen får det vara så lätt eller svårt det vill att komma ut, det är ditt beslut att fatta och ingen ska göra det åt dig.

Om du mot all förmodan inte läst Simon vs the Homo Sapiens Agenda (eller Bara tre ord som den betydligt mer anonyma svenska titeln lyder) så har du något att göra 2017.

Bone Gap

Mitt enda problem med Bone Gap är att jag inte riktigt visste hur jag skulle läsa den. För årets Printz-vinnare av Laura Ruby är olik allt eller i alla fall det mesta annat jag läst.

Skulle jag läsa den som en helt vanlig realistisk contempo? Jo, men det gick ju ganska bra. Den verkliga världen i staden Bone Gap var nog så verklig. Två unga bröder som försöker få tillvaron att fungera efter att först mamman stuckit och sedan deras polska inneboende försvunnit lika plötsligt som hon dök upp. Två unga kvinnor som råkar ha ansikten och kroppar och vilka problem det leder till.

Men så börjar hästar flyga. Och Rozas kidnappare är kanske inte någon vanlig psykopat som låser in henne i sin källare. Och det blir allt svårare för mig att låtsas som att det här inte är något väldigt annorlunda. Och varför skulle jag vilja göra det? För min egen bekvämlighet naturligtvis. Men jag kan också acceptera den magiska realismen och att jag inte behöver förstå allt eller vara bekväm med allt.

Jag kan förälska mig i språket och humorn och små guldkorn som att fem hjulbenta bröder beskrivs som "a chorus line of wishbones". Jag kan svepas med av den magiska kryddningen även om det är mer komplicerat än när trollkarlar eller övernaturliga varelser befolkar vår vanliga värld i andra böcker. Det var definitivt lättare att svälja att Miramis kunde flyga way back when. Lättare att acceptera att vampyrer glittrar i solen eller att det finns en extra perrong på King's Cross.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle läsa Bone Gap. Jag vet inte hur du ska läsa Bone Gap. Men läs Bone Gap.


I'll Meet You There

När jag och YA hade en paus var det här boken jag la på minnet från recensioner jag läste. Och när jag läste den var det den första bok på länge som fick mig att ligga vaken och läsa långt in på natten tills boken var utläst.



I'll Meet You There av Heather Demetrios alltså.

På ett sätt vanlig klassisk contempo med ingredienser som sommaren efter high school, längtan bort och den där killen som är så fel men ändå så rätt. Samtidigt är Demetrios Creek View långtifrån Dessens Lakeview. Och även om det är en plats Sky i boken desperat vill lämna bakom sig så är det en plats jag vill ta er med till.

Julläsning

De senaste jularna har tanken varit att läsa Rainbow Rowells Landline som utspelar sig i jultid. I år var året det faktiskt blev av. Tredje gången gillt och allt sånt.

Boken (som på svenska heter Komma fram och är en av Rowells vuxenböcker) är indelad i dagar med början den 17 december och det kändes perfekt att läsa den som en liten adventskalender. För mig sprack det på julafton och juldagen, men de avsnitten är egentligen så korta att det borde kunna gå att läsa dem även om dagarna fylls av julfirande.

I centrum står Georgie, hennes jobb, hennes äktenskap och en gammal telefon. Jobbet håller henne kvar i Los Angeles över jul. Hennes man tar med barnen till sin mamma i Omaha och alla, inklusive Georgie själv, undrar om han lämnat henne. Har han slutligen fått nog? Att han aldrig svarar i mobilen hjälper ju inte direkt och paniken växer.

När Georgie äntligen får tag på honom är det via den gamla hemtelefonen. Men det är inte hennes man Neal i andra änden utan hennes pojkvän Neal i det förflutna.

Jag gillar: hur stillsamt allt liksom rasar samman för Georgie när Neal försvinner. De har ingen himlastormande kärlekssaga. Deras äktenskap har definitivt problem och kanske finns inga enkla lösningar. Men när han inte är där längre kan hon inte ens åka hem för att byta kläder utan kryper ihop hemma hos mamma. Inte ens jobbet går som det ska. Och det är ju det hon är bra på. Det är där den stora möjligheten äntligen kommit. Men ingenting funkar.

Några favoritutdrag av olika slag:

"We thought he was giving us the cold shoulder," Georgie said. "Apparently he just has cold shoulders."
eftersom roligt och
Neal didn't take Georgie's breath away. Maybe the opposite. But that was okay - that was really good, actually, to be near someone who filled your lungs with air.
eftersom wow.

Jag försöker komma fram till hur julig Landline/Komma fram är och jag tror: ganska julig? Så jag rekommenderar att spara till nästa jul. (Å andra sidan är den superbillig som ebok hos bokus just nu.)

Dags att manipulera statistiken

För en liten tid sedan insåg jag att jag närmade mig 17 publicerade inlägg under 2016. 17 publicerade inlägg är det magiska antal jag årligen kommit upp i sedan jag startade den här bloggen. När jag såg att jag närmade mig 17 raderade jag raskt några inlägg för det verkade logiskt att jag i december skulle blogga mer än jag gjort under hela året och därmed överstiga det magiska talet. Men till min stora förvåning inträffade inte detta och så här på årets sista dag står antalet publicerade inlägg istället på 10.

Så idag måste jag naturligtvis skriva och publicera 7 inlägg. Det här är det första.

Av övriga 6 tänker jag mig att 4-5 kommer att vara mer eller mindre färdiga texter om böcker jag läst i år. Förmodligen mindre färdiga om vi ska vara ärliga. Men hej, hej! Om någon vill ha längre och mer utförliga inlägg om någon av böckerna - berätta det i en kommentar så lovar jag (jo, faktiskt) att åstadkomma det nästa år. Kanske redan i januari.

Vilka böcker har jag att skriva om?

Landline av Rainbow Rowell.
The Square Root of Summer av Harriet Reuter Hapgood.
Bone Gap av Laura Ruby.
I'll Meet You There av Heather Demetrios.
Och kanske Den hand som först höll min av Maggie O'Farrell? Eller Simon vs the Homo Sapiens Agenda av Becky Albertalli?

Vilken tur att jag inte hade några andra nyårsplaner!

söndag 27 november 2016

repriserade boktips

Händer det dig att du plötsligt kommer att tänka på en bok du läste för evigheter sen? En bok i floden av alla andra. Inte nödvändigtvis en som du alltid tänkt på som en av dina favoriter. Men så poppar den upp i huvudet av någon anledning och du tänker att den var ju jättebra och varför läste inte fler den?

Så hade jag det med Lauren Myracles Shine för en tid sedan. Av någon anledning kom jag att tänka Shine. Den var ju bra på riktigt, tänkte jag.

Och sen tog det stopp.

För jag kom inte ihåg varför den var bra på riktigt. Eller vad den handlade om. Inte ens när jag läser vad andra (eller jag själv) skrivit om boken väcks några minnen till liv. Ändå har jag fått för mig att den var bra. Bra på riktigt bra. Och jag är ganska så övertygad om att jag har rätt. Så jag ska nog läsa den igen nästa år. Boktips från mig till mig. Och till dig så klart.


En annan bok jag tänker på betydligt oftare är Sara Zarrs How to Save a Life. Alltid med ett lätt frustrerat varför har inte fler läst den här? eftersom fler borde läsa den. (Inte bara Anna, men tack Anna för att du snokade i mitt arkiv och tog dig tid att berätta det flera år senare. Det betydde mycket.)

I korthet handlar den om Jill vars pappa nyligen dött och Mandy som bär på det barn Jills mamma bestämt sig för att adoptera. Två väldigt olika tonårstjejer som jag tyckte väldigt mycket om när jag läste om dem och jag vill gärna läsa om dem igen. Så ännu ett boktips från mig själv till mig själv. Och till dig. Seriöst. Varför har inte fler läst den här?


Nyare boktips kommer i december.

måndag 17 oktober 2016

Jo, den var väl bra

Att skriva recensioner är ingenting jag gör. Uppenbarligen.

Men jag fick för mig att jag skulle försöka.

Det är bara det att böckerna jag försöker berätta om är böcker jag läste i april och juni. Vilket är ganska många månader sedan. För tiden går. Uppenbarligen.

Så hur givande är det? Hur intressant är det att läsa? Kan jag komma med något bättre än "jo, den var väl bra"?

Jag vet inte.

Men låt oss ändå undersöka saken och återkomma.

måndag 12 september 2016

Vardagsläsning/#enkvartomdagen

Hur går det med läsningen?

Jättebra!

I alla fall ibland. Andra dagar bara går och det hinner bli kväll innan jag öppnar en bok och så somnar jag med lampan tänd innan jag hunnit läsa en sida ens.

Det är så ofta något annat som tycks gå före läsningen nu för tiden. Beroende på hur ditt liv ser ut kan det vara jobb/skola/hem/relationer/barn/träning/TV-serier/tumblr/allmän slöhet och prokrastinering som går före vardagsläsningen. För att det måste vara så eller för att det bara blir så.

För egen del försöker jag råda bot på problemet ungefär precis på samma sätt som jag gjorde när jag började röra på mig. En kvart om dagen. Först var det urjobbigt att cykla eller gå den där kvarten, men efter hand blev det lättare. Och framför allt fick jag in rutinen att faktiskt ta på mig skorna eller sätta mig på träningscykeln istället för i soffan.

Med läsningen handlar det också om att hitta en läsrutin igen. Att faktiskt sätta mig ner och fokusera helt på läsningen en stund varje dag. Kanske är det för kort tid med en kvart, men jag gillar låga trösklar. Jag sätter klockan på 15 minuter och sen läser jag. Går det bra kan jag känna mig nöjd med en kvart, men går det segt är en kvart lagom för att jag precis ska ha kommit in i läsningen och snabbt startar om klockan för att ge mig en kvart till. Så även om jag kallar det en kvart kan det vara bra att ha lite extra tid till förfogande.

Om du vill hitta tillbaka till vardagsläsningen igen och bestämmer dig för att prova en kvart om dagen får du gärna använda #enkvartomdagen på twitter. Det är en dammig träningshashtag från Paolo Roberto som jag tycker att vi kan fylla med läsning istället.

Kanske kan du hitta någon att läsa ihop med under en kvart eller bara få boktips eller berätta hur det gick. Var läste du? Vad läste du? Satte du klockan? Var det svårt att hitta tiden? Vad valde du bort? Vill du utmana dig själv på något sätt? Är det en speciell bok som alltid faller mellan stolarna som du bestämt dig för att ge en kvart om dagen eller behöver du bara läsa överhuvudtaget?

Hur går det med din vardagsläsning?

onsdag 8 juni 2016

"Varför har ingen sagt något?!"

... skrek jag rakt ut igårkväll när jag fick veta att Nina LaCour och David Levithan skrivit en bok ihop. Sen insåg jag att det inte var helt rättvist av mig med tanke på att jag varit dålig på att hänga med i boknyheter. Ni kanske visst har sagt något. Det är bara jag som inte lyssnat.

Nu säger jag det också: Nina LaCour och David Levithan har skrivit en bok ihop. Den heter You Know Me Well och kom ut igår. Och jag vill läsa den.

Levithan har samarbetat på liknande sätt tidigare med Rachel Cohn och John Green till exempel, och nu alltså med Nina LaCour som skrivit Hold Still (Jag går dit du går), The Disenchantments (Inte vem som helst) och Everything leads to you. Två hbtq+-författare som skriver två hbtq+-karaktärer som hittar varandra en natt.

Who knows you well? Your best friend? Your boyfriend or girlfriend? A stranger you meet on a crazy night? No one, really?

Mark and Kate have sat next to each other for an entire year, but have never spoken. For whatever reason, their paths outside of class have never crossed. That is until Kate spots Mark miles away from home, out in the city for a wild, unexpected night. Kate is lost, having just run away from a chance to finally meet the girl she has been in love with from afar. Mark, meanwhile, is in love with his best friend Ryan, who may or may not feel the same way.

When Kate and Mark meet up, little do they know how important they will become to each other -- and how, in a very short time, they will know each other better than any of the people who are supposed to know them more.

måndag 6 juni 2016

hipp hipp hurra!

Idag firar vi naturligtvis allesammans Sarah Dessens födelsedag. Grattis Sarah!

Och eftersom det är hennes födelsedag och sommar (och därmed ännu en missad chans att använda mina sju miljarder vårjackor) passar det väl bra att påminna om några av hennes somriga böcker.

Nu är det lätt att rekommendera sommarläsning och bara säga "vad som helst av Sarah Dessen"och naturligtvis är inte det fel. Läs allt. Men alla Dessens böcker är ju inte sommarböcker i den somrigaste bemärkelsen. Dreamland skriker inte precis strandläsning och flera andra utspelar sig dessutom under andra delar av året.

Men! Sommar!

That Summer utspelar sig under en sommar, men handlar också om en annan sommar som huvudpersonen minns som mycket bättre. Den där sommaren när allt var bra.
(Den där sommaren är ju också lite av själva kärnan i alla Dessens sommarböcker. Den där sommaren när allt kan hända. Den där sommaren som är olik alla andra tidigare somrar.)
"Fin i sin lite vemodiga känsla och fylld med roliga detaljer." skrev jag för fem år sen och nämnde också "sävlig, släpig sommarvärme" och vilsamt tempo. Jag litar på mig själv och blir också en smula sugen på att läsa om den. För läsa om böcker jag redan läst är precis vad jag behöver. Eller hur.

Keeping the Moon är den där sommaren då din mamma dumpar dig hos sin konstiga syster och du får chansen att testas i ett nytt sammanhang och bedömas på andra grunder. Träffa folk som inte redan har en bild av vem du är. Vilket kan hjälpa dig själv att få en bild av vem du är.

 This Lullaby/Blunda och hoppa är den där sommaren innan college. Den som var tänkt att vara okomplicerat kompishäng och inte kompliceras av kärlek. Så Remy blir naturligtvis inte kär i Dexter. (spoiler alert: hon blir kär i Dexter)

The Truth about Forever/Mitt perfekta liv/en av de bästa böcker som någonsin skrivits är den där sommaren då ett gäng nya människor kommer in i ditt liv och är lättare att vara med och prata med än alla som redan fanns i ditt liv. Och den där sommaren då en av dem är Wes.


Along for the Ride/Mycket mer än så är den där sommaren då du släpper styret lite. För att ständigt följa punktlistan för att hålla sig på topp i skolan och ta sig uppåt och framåt har gjort dig ganska ensam. Så du drar till stranden och börjar pricka av en helt annan punktlista.


The Moon and More/Allt och lite till är också den där sommaren innan college. Den som du trodde skulle gå på ett sätt men sen visar sig bli något helt annat. Och plötsligt ser du alternativen som du inte på allvar övervägt tidigare.

Sex somriga böcker att förgylla sommaren med! Närmare presentationer finns om så önskas länkade i boktitlarna.

Tipsa gärna om nyare sommarböcker som andas solvarm hud, jordgubbar, hav och möjligheter!

söndag 5 juni 2016

Att blogga i ett vakuum

Det går ju inte. Har jag märkt. Eller, jag kan naturligtvis sitta här och spotta ur mig ord, men det är ju inte det samma som att blogga. I verbet blogga ingår för mig både att skriva inlägg och att läsa (och kommentera) andras. Och just nu har det för min del mest handlat om den första delen och så kan vi inte ha det.

Så jag satte ihop en sån där lista med bloggar att följa som jag kan ha på bloggen. En hel hög bloggar jag aldrig läst förut men också några jag följt tidigare. Väldigt slumpmässigt och mycket möjligt att det visar sig att alla bloggar uteslutande om skräck, deckare och rysk 1800-talslitteratur så att jag måste revidera listan inom en vecka, men också tänkbart att de skriver underhållande och inspirerande om läsupplevelser och tipsar om böcker jag får lust att läsa.

Vi hoppas på det senare.

fredag 3 juni 2016

Dumplin' på svenska??? och andra anledningar till !!!!!

Aaaahhhhh, jag upptäckte just på kringelikrokar att Dumplin' finns utgiven på svenska! Nu låter det som om det här är något jag väntat på i evigheters evigheter och det är det inte, men jag blev ändå helt !!!!! . Sanningen är att jag fick nyss om den först för några dagar sedan när jag läste det här inlägget om tjocka karaktärer i YA som innehåller flera (men inte så många) boktips. Men när jag väl fick veta att den fanns blev jag nyfiken och att den redan finns på svenska blev nästa glada överraskning.

Nästa anledning till !!!!! ? Per Nilsson har skrivit en ny ungdomsbok? Per Nilsson skriver ungdomsböcker igen? Som jag kanske vill läsa? Trots att jag trodde att vi var klara med varandra? Johanna tipsade om den och andra sommarnyheter i ett inlägg och nu är jag kluven. Men ändå mest positivt inställd till att läsa Som hund som katt. För finns det egentligen någon anledning att låta bli.

En annan och förmodligen sista anledning till !!!!! ? Att jag överhuvudtaget känner !!!!! inför boknyheter och tanken på att läsa dem. Jag har haft fina läsupplevelser de senaste veckorna och läslivet känns hoppfullt på något sätt. Det finns så bra böcker. Det är roligt att läsa. Jag är femma i kö på Eligible och har den att se fram emot. (Jag hoppas att alla före mig är snabbläsare som lämnar tillbaka böcker direkt. För svaret på den uråldriga frågan "Stolthet och fördom eller nytolkningar av Stolthet och fördom?" kan med stor sannolikhet vara det senare.)

Okej, det här är sista anledningen till !!!!!: jag känner mig inspirerad att blogga igen!!!!! Förmodligen för att läsningen går bra och det hänger ihop. Kanske också för att det är sommar. Men det kanske är då alla andra stänger ner bloggen och sticker till mentala och fysiska sommarställen? Jag kanske är ensam kvar i bokbloggarstan medan alla sticker till landet? Om du är i bloggsvängen i sommar (och om min inspiration överlever helgen) är du hemskt välkommen att titta förbi. Jag har några böcker jag vill berätta om och kommer förhoppningsvis få fler allt eftersom dagarna går.

Trevlig sommar!(!!!!)






torsdag 12 maj 2016

Om en bok: DJUPA RO


Fyra vänner återsamlas på den lilla ort där de växte upp och de gör det av en tråkig anledning. Den femte i deras gäng finns inte mer. Under några varma sommardagar söker de sig till varandra för stöd och för att försöka förstå. De faller tillbaka i invanda roller och pratar mer om gamla gemensamma minnen än om de separata liv de levt sedan de splittrades efter studenten. Men saker har ju förändrats. Jonathan är borta. På vissa sätt var han kanske aldrig där men nu är det på riktigt. Och det finns saker de inte berättat för varandra.

Jag tänker mycket när jag läser Lisa Bjärbos bok. Jag tänker på rötter och kompisgrupper som upplösts av tid och avstånd och bristande intresse. Jag tänker på alla sätt jag är Jonathan och alla sätt jag inte är det. Jag tänker på hur jag aldrig ätit pepparchips. Jag tänker på personer som inte finns i livet längre.

Jag antar att jag tänker för att Bjärbo skrivit en sån bok som ligger nära. Du har varit där. Någon du känner har varit där. Hon fångar de där känslorna av att växa upp i en liten håla, av att växa upp över huvud taget och sen kommer den lysande diskussionen om chips för att liksom befästa närheten med svenska chipssorter och ta hem mig på ett sätt som Reese's peanut butter cups eller root beer-smakande klubbor aldrig kan göra.

Min favoritdel är den om olika sätt en mamma kan rufsa om sin sons hår. Läs den. Läs hela tråden genom boken om berättaren David och hans relation med mamman och hur komplicerat det kan vara utan att för den del vara särskilt dramatiskt.

Läs hela boken om du inte redan gjort det.

tisdag 10 maj 2016

Ursäkta att jag är sen - böcker att läsa i år istället

Jag är lite efter. Men som tur är har böcker längre livslängd än en dagslända så det finns egentligen ingenting som hindrar mig från att läsa dem "sent". Jag får göra det ensam och efter hypen, men jag får läsa dem. Så här är några böcker ni läste och pratade om förra året som jag hoppas ta mig igenom i år.



Ursäkta att jag är sen II: Sen jag ambitiöst tog en bild på mina låneböcker i mars har jag hunnit läsa Djupa Ro och Simon vs. the Homo Sapiens Agenda och tvingats lämna tillbaka Vi är alla helt utom oss och All the Bright Places. Några ord om de lästa är planerade och liksom omlån av de olästa.

Vilka andra fjolårsfavoriter borde jag satsa på? Öppnas i händelse av min död? Martina Haags? Någon YA eller svensk ungdoms jag missat? Eller ska jag läsa nyare böcker som Min fantastiska väninna nu istället för om tre år?


måndag 22 februari 2016

dog ate my homework

Nej, så var det inte. Jag har ingen hund och katten föredrar plast. Däremot är han en sån knäkatt att tangentbordsskrivande inte är det lättaste så där har vi en annan tänkbar ursäkt. Om jag nu ville använda en ursäkt för min frånvaro den här gången.

Sanningen är att jag glömde mitt lösenord. På bara några veckor. Och jag var så säker på att jag kunde det. Kunde inte alls minnas vad det skulle vara om det inte var vad jag trodde. Och jag ville inte byta av ren envishet. Men nu är jag i alla fall här. Nytt lösenord, samma babbel.

Ska försöka blogga lite den här veckan och se hur det känns. Ville bara säga hej. Hej.

senast utlästa bok: Isla and the Happily Ever After
ska troligtvis snart börja läsa: All the Bright Places