tisdag 8 augusti 2017

50 böcker jag inte tänker recensera

Sedan jag startade den här bloggen för nästan exakt fyra år sedan har jag berättat om runt 30 av de böcker jag läst. Mest här, här och här.

Jag har läst fler böcker. Faktiskt. Inte jättemånga. Men fler. Jag kommer att  vill skriva om åtminstone några av dem, men vi kan ju konstatera att flertalet av dem aldrig kommer att redovisas.

Annat än här. Dumpade i en klump. Bara för att släppa dem fria.

Vissa tyckte jag om, andra tyckte jag inte om och ni kommer aldrig att få veta vilka som hör hemma i vilken kategori. Men ni kan ju få roa er med att gissa eller fråga om ni är riktigt nyfikna.

Fangirl - Stir Me Up - The Love of My Life - Just One Year - Chasing Brooklyn - Nyckeln - Please Ignore Vera Dietz - Låt vargarna komma - Flyt som en fjäril, stick som ett bi - We Were Liars - En varm vinter - Two Boys Kissing - Berövad - Twisted - ttyl - Inte vem som helst - No Place Left to Run - Tre önskningar - Ficktjuven - Forgive Me, Leonard Peacock - Isla and the Happily Ever After - Captive Prince - Prince's Gambit - Kings Rising - Simon vs the Homo Sapiens Agenda - Hos oss på Chestnut Street - Carry On - The Foxhole Court - Eligible - The Ugly Sister - George - Dumplin' - The Raven King - The King's Men - First & Then - Moth Girls - Looking for Alibrandi - Dumpa Matthew - The Smell of Other People's Houses - (M)ornitologen - Ingen normal står i regnet och sjunger - Belzhar - Den allvarsamma leken - Wildlife - Etthundra mil - The Upside of Unrequited - Vända hem - Min fantastiska väninna


måndag 26 juni 2017

Den här bokbloggen är inte död. Det bara verkar så.

Johanna skrev ett intressant och välkommenterat inlägg om bokbloggens status i en värld av andra sociala medier och jag kände att det var dags att sprattla till lite. Så här en dryg månad efter förra inlägget.

Jag är av olika anledningar inte särskilt bra på att blogga om böcker jag läst och baserat på de två gånger jag gjort det i år är folk inte så intresserade av att läsa det heller. Kanske behöver inläggen en mer clickbaity rubrik än "Det här är en recension: av en bok du förmodligen inte läst". Jag går ju sällan själv in och läser recensioner när rubriken är av den typen och boktiteln är någon jag inte läst och heller inte tror mig vara intresserad av att läsa. Jag är lite tråkig på det sättet, men jag är knappast ensam.

Jag är bättre på att blogga om böcker jag vill läsa/planerar att läsa/försökt läsa. Mindre motstånd där. Min hjärna samarbetar lättare. Och det mesta av mitt bloggande handlar inte om att skriva inlägg utan om att gå in och uppdatera sidokolumnens element där jag informerar om vad jag läser nu och sen. Synliggöra böcker snarare än att engagera mig med dem djupare. Vilket jag antar kan ses som en torftigare variant av bookstagrammandet.

Men den här bloggen är inte död i mitt huvud. I mitt huvud har jag så många inlägg att jag blir osäker på vilka som faktiskt skrivits och vilka idéer som aldrig förverkligats. Utkastmappen i min hjärna svämmar över. Och så länge det fortfarande ser ut så kommer jag att hävda att den här bloggen minsann inte är död. Det bara verkar så.






tisdag 23 maj 2017

Alldeles för många ord om en bok jag läst typ tre sidor av

Jag tänkte på Julie Buxbaums bok senast jag var på biblioteket. Jag kom bara inte ihåg vad hon hette eller vad boken hette. Jag kom bara ihåg våfflorna. Men så drogs min blick åt höger och där stod Tre saker jag inte vet om dig med ryggen mot mig och jag bara kände att det var den. Eftersom jag älskar att stressa mellan bussar och tåg med mer böcker än jag egentligen orkar bära lade jag den till min redan för stora hög.

Och nu försökte jag läsa. Men det gick inte. Kanske till stor del för att tankarna är på annat håll. Men mest för att jag inte kunde sluta översätta tillbaka i huvudet. Någon Ingen? Som flickan sa? Och då har vi inte ens kommit fram till några pannkakor än. Jag vill inte vara så snobbig att jag måste läsa på originalspråk. Översättningar är bra. Fler översättningar åt folket. Översättning är en svår konst. Jag kan bara inte tänka bort.

Så nu måste jag gå och låna Tell me three things istället bara för att min hjärna krånglar. För boken vill jag ju läsa.

Och för att ändå ge översatt YA en chans (och länka ännu mer till oarya) kan jag plocka upp Den sommaren som tydligen finns på svenska. Jag har haft den och alla andra böcker från det här inlägget i bakhuvudet sedan jag skrev det. Hittills har jag läst två av dem så ge mig sju år till så kanske de blir lästa.




måndag 24 april 2017

Böcker jag väntar på


Jag känner mig extra bokig och bokbloggig när det finns en hög med böcker jag längtar efter (samtidigt som jag har en hög med böcker bredvid mig som jag faktiskt borde ta itu med först.) Läge då att faktiskt blogga lite och berätta vilka böcker jag väntar på!

Rent konkret köar jag på Yaa Gyasis Vända hem. Jag ställde mig på plats 100 i kön för jag hade glömt hur det är att vilja läsa omtalade vuxenböcker som andra också vill läsa. Kunde förstås ha lånat den på engelska med betydligt kortare kötid, men jag hade ju annat att läsa och det är kul att köa?

Jag har också reserverat Maria Semples senaste på svenska, men den har haft en katalogpost i evigheter utan att ha en fysisk bok bakom sig så vi får se hur länge det dröjer. Har den ens kommit ut?



Så är det några böcker som definitivt inte kommit ut än. Sarah Dessen har en ny i juni och E. Lockhart i september. Två av mina största YA-favoriter. Ett år då två av mina andra YA-favoriter - Sara Zarr och Nina LaCour - redan kommit med nya böcker jag också väntar på även om de tekniskt sett redan finns ute. Precis som Anna Ahlunds första som jag fortfarande inte läst trots att det gått så lång tid att det redan pratas om en ny (till hösten?).

På vuxenfronten väntar jag också på att få bekanta mig med Kate Morton, men alla pocketversioner av hennes böcker är utlånade och de inbundna är så STORA. Jag försöker testa Jojo Moyes just nu, men hennes böcker är också så STORA. Jag vet inte exakt när det här blev ett problem, men uppenbarligen är det det.


Vad väntar du på?

tisdag 18 april 2017

Om en bok: This Is Where It Ends

En sak som lämpar sig särskilt väl för sträckläsning är böcker som utspelar sig under en väldigt begränsad tid. Tycker jag. Det är också en av mina favoritsaker att läsa om rent generellt.

This Is Where It Ends utspelar sig under en timme. Vårterminen startar på Opportunity High. Rektorn har just hållit sitt sedvanliga tal som alla har hört förut. Alla är redo att lämna aulan. Men dörrarna är låsta. Och någon börjar skjuta.

I kapitel som täcker 1-3 minuter tar författaren Marieke Nijkamp läsaren igenom den skräckfyllda timmen utifrån fyra olika personers perspektiv. Två av dem är instängda och de andra två är utanför. Alla har en koppling till killen med vapnet. Skytten. Mördaren. Han är någons bror och någons ex.

Det är på samma gång action och tankar. De instängda som inte kan göra något. Inte prata, inte röra sig, inte väcka uppmärksamhet. De utanför som måste göra något.

Och så frågorna om något kunde ha gjorts. Tidigare. Innan allt gick så snett. Men det är inte frågor som kan besvaras på en timme. Kanske aldrig. Och du läser inte vidare för att få svar eller för att få se hur det går. För det finns inte något lyckligt slut eller några enkla svar. Men du läser vidare.

Mitt problem är att jag skulle vilja känna mer för karaktärerna. Jag kan acceptera att jag inte kommer att göra det efter en timme. Kanske är det till och med en spegling av verkligheten och hur det är när du läser om skolskjutningar eller terrordåd. Det är inte min personliga sorg. Det Nijkamp istället måste lyckas med är att få mig att tro på karaktärernas band till varandra så att deras sorg och oro känns. Inte heller det är helt enkelt med det begränsade tidsspann hon ger sig själv att arbeta med och jag köper det inte fullt ut.

Upplägget är intressant och driver läsaren framåt, men är kanske i slutänden mest begränsande. För det kan aldrig bli riktigt djupt och när det försöker bli det ändå är det svårt att balansera det med actionaspekten av det som händer där och då. Actiondelen i sig tycker jag funkar lysande. Det är det andra som blir lite för tunt. 



torsdag 13 april 2017

Om en bok: I'll Meet You There

Jag vet att jag skrivit om Heather Demetrios bok tidigare. I alla fall några rader. Men jag antydde lite vagt att jag skulle återkomma till den så låt mig göra det nu. Med betydligt fler rader.

Jag bryr mig så sällan om omslag men jag gillar det här.
Creek View. En liten håla som är långtifrån det Californien folk föreställer sig när de drömmer om att söka sig västerut för att pröva lyckan. Det är en stad du försöker komma bort från.

Lika mycket som jag gäspar när jag ögnar mig igenom miljöbeskrivningar, lika mycket älskar jag böcker där miljön, platsen, är en minst lika viktig karaktär som personerna. Creek View är en sån plats. Inte genom att vara något unikt och quirky Stars Hollow, men som en utdöende liten håla bland andra representerar den ändå något ovanligt i amerikansk YA. Fattigdomen, arbetslösheten, alkoholismen, hopplösheten. En verklighet för så många, men en verklighet i alla fall jag stött på väldigt sällan i YA.


Men en stad är inte bara byggnader, nedlagda företag och statistik över skolavhopp och tonårsgraviditet. För Sky är Creek View hemma. Hur desperat hon än längtar bort och hur mycket hon än kämpat för att faktiskt komma iväg. Människorna hon är på väg att lämna kvar är hennes familj och vänner och det är banden till dem som hotar att hålla henne kvar när hon är så nära att komma loss.

Den här sommaren var tänkt att vara upploppet innan målet som är college. Men så förlorar Skys mamma jobbet och vardagen blir en kamp mot hungern och stressen samtidigt som Sky gör det som hon så duktigt undvikit dittills; går och får känslor för en kille. Dessutom en kille som Josh som är så fel och så olik killarna hon tänkt sig träffa på konstskolan. En gång kung över allt som var fel med Creek View och nu allt det men också trasig efter en sejour i Afghanistan.

Det här var första boken på länge som fick mig att ligga vaken långt in på natten för att jag inte kunde sluta läsa. Så om du gillar klassisk contempo men kanske behöver miljöombyte kan det här vara sträckläsningsboken för helgen.

Klickklick om biblioteket har påskstängt och du vill köpa hem e-boken omedelbums.


-------------
PS. Läs även Lauren Myracles Shine som utspelar sig i en liknande miljö och som är minst lika sträckläsningsvänlig. Dels finns ett mysterium med frågor man vill få svar på, dels är den indelad i veckodagar som gör att du tänker "bara en dag till" och läser vidare.


söndag 26 mars 2017

Läsningen vecka 7-12 och förhoppningar om 13

Alltså läsningen de senaste veckorna har inte direkt varit något att skriva (hem) om. Därav heller inga inlägg. Men jag har läst tre böcker. Till exempel Den allvarsamma leken som skrevs 1912 och som jag haft i min läsplatta ungefär lika länge. Det var ett av mina bokiga nyårslöften att läsa den i år så jag är något imponerad att jag klarade det redan i mars.

Den här veckan har jag inte läst någon bok alls. När min blogg påstår att jag äntligen läser Fiona Woods Wildlife (ett annat nyårslöfte) så ljuger den alltså för jag har inte öppnat boken. Nästa vecka, okej? Så att jag i inlägget om läsningen vecka 13 kan berätta att jag läst ut den. Lysande. Låter som en bra plan.

Vad planerar du att läsa under veckan som kommer?

fredag 3 mars 2017

Se en tjejfilm i helgen

Oscarsgalan gick av stapeln förra helgen och årets upplaga kommer väl för många att vara galan där La La Land inte vann snarare än den där Moonlight faktiskt utsågs till bästa film.

Det var också en gala som precis som många andra saknade kvinnor i regikategorin. Vad är det, tre som nominerats och en som vunnit? Nånting sånt? Och det är väl en av anledningarna till att jag inte följer galan lika slaviskt som jag gjorde när jag var yngre (när jag gick upp mitt i natten, antecknade alla vinnare och höll mig relativt vaken genom alla reklamavbrott och tacktal); akademin och jag har lite delade meningar.

Gladare blir jag när jag studerar filmkanalernas utbud och ser att det ser rätt så bra ut när det kommer till svensk film. Inte minst när det gäller filmatiseringar av svenska barn- och ungdomsböcker. Pojkarna? Det borde finnas regler? Rum 213 som går på bio nu? Alla regisserade av kvinnor vid namn Alexandra-Therese Keining (som också gjorde Kyss mig för några år sedan), Linda-Maria Birbeck och Emelie Lindblom.

Sen finns det ju också filmer som inte bygger på böcker, till exempel Unga Sophie Bell av Amanda Adolfsson, Min lilla syster av Sanna Lenken och Sameblod (också på bio nu) av Amanda Kernell.

Jag har blivit otroligt dålig på att titta på film, så jag kan inte rekommendera någon av ovan nämnda, men jag noterar dem på min egen lista över filmer att se. Ihop med andra som Selma av Ava DuVernay som jag inte heller sett och Andrea Arnolds American Honey.

Andra filmer som du säkert kan se hemma i helgen är The Dressmaker (Jocelyn Moorhouse), Pitch Perfect 2 (Elizabeth Banks) eller varför inte Twilight (Catherine Hardwicke). Det finns alternativ i en mängd genrer. Äldre och nyare. Några av mina favoriter får kanske räknas till kategorin äldre i och med att de är från början av förra årtiondet: Italienska för nybörjare och Wilbur, båda av Lone Scherfig.

Vill du riktigt utmana dig själv kan du haka på #52FilmsByWomen och försöka se en film i veckan. Ett initiativ av Women in Film som jag definitivt gillar, men ser som extremt orealistiskt för egen del. Kanske hälften är ett mer rimligt mål för året?

Om jag hinner se någon film i helgen hoppas jag att det blir Moonlight så det är inte precis att leva som jag lär, men jag ska försöka se Sameblod nästa vecka.

Se en tjejfilm i helgen och skicka mig dina filmtips i kommentarerna så att jag kan komma upp i åtminstone #26FilmsByWomen!




söndag 12 februari 2017

Vecka 6 - när läsningen gick bättre än bloggandet

Så har det väl i och för sig varit hela året. Att läsningen gått bättre än bloggandet. För jag har ju läst varje vecka och bloggat... ingen vecka. Om man inte räknar söndagsbloggandet och det gör jag inte just nu. Jag räknar vardagsbloggandet och vardagsbloggandet har gått sämre än vardagsläsandet.

Den här veckan testade jag att ha en fast lästid på kvällen. 19.00 är en tid då jag lätt skulle kunna hamna framför En plats på landet och se ännu ett medelålders par med utflugna barn klaga på att huset inte har tillräckligt med plats eller att det inte är perfekt för hundarna eller att sovrummet är för litet. Perfekt tid att läsa istället och sen växla över till Rapport för att bli uppstressad av världsläget och kanske kombinera med en halvtimme på motionscykeln.

En fast tid passar inte alla och samma fasta tid passar definitivt inte alla, men jag rekommenderar ändå att prova och klura ut vilken tid som passar just dig bäst. För jag kände att den schemalagda läsningen gav väldigt mycket den här veckan.

Du läser förmodligen inte ut en bok på bara en kvart om dagen, men om du börjar med en kvart så finns chansen att det leder till mer. (Det är också okej om det inte gör det. En kvart är bättre än inget. Låga trösklar.)

En kvart är förmodligen också otillräckligt för att på allvar komma in i en bok. Jag började läsa Belzhar i måndags och det tog mig 40 minuter att läsa tolv sidor. Det kan vara kämpigt att komma in i en ny värld. Men sen läste jag lite mer när det var fotboll på TV och kom upp i närmare 50 sidor. (Ibland undrar jag om jag fortfarande gillar fotboll eller om det bara är det perfekta bakgrundsbruset för läsning.)

Så jag läste ut en bok den här veckan också. På en kvart om dagen plus tillägg. Eller 90 minuter plus stopptid om man så vill. En hel massa stopptid.

Hur gick det med din bokläsning den här veckan?
Läste du överhuvudtaget?
Var och när läste du?
Vad läste du?
Vilka svar vill du kunna ge på samma frågor om en vecka?

söndag 5 februari 2017

Läsningen vecka 4+5

Kan inte påstå att #enkvartomdagen fungerat något vidare, men läst har jag gjort. Så mycket att jag prioriterade läsning förra helgen istället för att uppdatera här. Då läste jag ut Ingen normal står i regnet och sjunger. Som jag valde för att öka mina chanser att faktiskt läsa ut en bok när jag insåg att det var kört för This Must Be the Place. Och för att Sara Ohlssons bok var betydligt behändigare bussbok än Maggie O'Farrells. Storleken har betydelse.

Idag läste jag äntligen ut This Must Be the Place. Och hur bra är inte den skönt ska det inte bli att lägga den bakom sig. Det har varit en prövning rent fysiskt. Jag är inte van vid tjocka, stora, inbundna böcker längre? Jag vill ha mjuka ryggar eller läsplattan. Tvåhandsläsning funkar inte så bra när du har en katt som konstant vill använda en av händerna som huvudkudde. (Så enerverande att den trots sin otymplighet dessutom är cirka 15 sidor för kort för att räknas om tegelsten i kaosutmaningen för jag har svårt att se att jag kommer läsa någon tjockare bok. Men året är långt, vi får se.)

Jag vet inte riktigt vilken bok jag vill börja på härnäst, men jag vet att jag vill försöka skriva några inlägg nästa vecka så önska mig lycka till och allt sånt.

Hur går det med din läsning? Hör av dig om du vill bli läskompis med mig nästa vecka så kan vi slå oss ner i varsitt hörn av världen och läsa en stund.

måndag 23 januari 2017

Läsningen vecka 3 + the Printz Award delas ut idag så håll koll

Inte bra, inte bra. Men jag stirrade på samma sida i säkert 15 minuter idag så #enkvartomdagen... Eller inte.

Tror att jag hade två dagar när jag klarade min läskvart. En av dem drygades ut till en halvtimme. Men två av sju vet till och med jag är mindre än hälften och mindre än hälften är ju inte så lysande precis.

Dags för en läsansträngning nästa vecka.

En vecka som för övrigt inleds med utdelningen av ALA:s priser till barn- och ungdomsböcker. Jag är som vanligt mest nyfiken YALSA:s priser som Printz och Alex (för ungdomsböcker respektive vuxenböcker som tilltalar unga), men en mängd andra utmärkelser som bilderbokspriser delas också ut.

Min enda tippning/förhoppning är att Bonnie-Sue Hitchcocks The Smell of Other People's Houses får något pris. För det är den enda bok jag läst som kan vara aktuell. Det är väl goda grunder för att komma med förutsägelser?


söndag 15 januari 2017

Läsningen vecka 2

Oväntat bra.

Måndag till onsdag läste jag Maggie O'Farrells Det måste vara här i hopp om att hinna läsa ut den innan den skulle vidare till nästa låntagare, men tvingades kasta in den omtalade handduken när jag inte kom upp i 150 sidor ens. (Omlånad på engelska nu. Lyxigt att kunna läsa på flera språk och ha bibliotek som köper in båda versionerna.)

Onsdag till lördag läste jag Johanna Thydells (M)ornitologen och är därmed halvvägs mot mitt mål att läsa fler svenska ungdomsböcker än förra året. Jag har saknat dem.

Enda frågetecknet är egentligen dagen idag. Då jag mest sovit, kollat sport och läst fic. Det senare visserligen fullt acceptabel läsning, men ingenting jag personligen räknar in i min #enkvartomdagen. Ska sätta punkt nu, fixa en kopp te och plocka upp boken.

Två veckor. Två utlästa böcker. Två skrivna blogginlägg. (Och ursäkta om det här är sjukt ointressant läsning. Jag försöker bara komma igång igen.)

söndag 8 januari 2017

Läsningen vecka 1

I höstas berättade jag om mitt försök att komma igång med vardagsläsningen igen under hashtaggen #enkvartomdagen. I år, eller i alla fall den här första veckan, tänkte jag följa upp med en liten redovisning av veckans läsning så här på söndagen. Hur gick det med läsningen? Behöver jag skärpa till mig? Vilka hinder stötte jag på?

söndag: en kvart på kvällen efter någon fotbollsmatch - godkänt

måndag: en kvart på kvällen mellan fotbollsmatcherna - godkänt

tisdag: sköt upp läsningen till läggdags och somnade innan jag läst fem sidor - precis vad jag ville undvika när jag började med #enkvartomdagen

onsdag: började dagen med sängläsning för att ha det gjort och höll mig vaken. Tog också en kvart på kvällen när Tottenham och Chelsea tog halvtidsvila. - godkänt

torsdag: produktiv och aktiv dag som inte lär upprepas den närmaste månaden: jag tog en promenad i solskenet, lagade paj, öppnade mitt skrivdokument OCH läste tre kapitel - godkänt

fredag: jag tror att jag läste? - med frågetecken godkänt

lördag: lyckades få med mig brorsonen på en halvtimmes läsning och läste ut årets första bok medan han skrattade åt Greg - godkänt

söndag: fullspäckad sportdag i TV-soffan med Tour de Ski, skidskytte och fotboll som lätt kunde kombineras med läsning. (Så länge det inte var under Sverige-Elfenbenskusten för om fotboll i normala fall kan vara sövande så är fotboll utan publik ännu mer sövande.) - godkänt

En godkänd första vecka. En bok läst och en ny påbörjad.